Jaha, då sitter jag här igen och skall berätta om ännu en jättetrevlig exkursion som 7 gjusar genomförde i lördags, 27 juni. Vilka härliga upplevelser vi fick vara med om. Jag låter kanske lite överdrivet positiv men det var så himla trevligt för oss som var med. 75 arter hade vi lyckan att se och höra under loppet av 6 tim. Det var stora fåglar och det var små fåglar i ett enda långt pärlband.
Häng med i referatet så får ni läsa om vilka arter vi såg, när och var.
Vi börjar på parkeringen i Hörby där vi blev en skara på 6 pers. Vi väntade en liten stund om i fall det skulle dyka upp någon mer. Strax efter 05.00 ställde vi kosan mot Håslövs ängar. Vi ville vara framme kl 06.00 då vi visste att Britt-Marie skulle komma direkt dit.
I Hörby var det uppehållsväder, det hade regnat på morgonkvisten och vi trodde väl att det var det förutspådda regnet som redan landat på marken. Oj, vad vi tog miste. När vi tar oss upp mot Kristianstad kom det riktigt kraftiga skurar. Vid Tollarp stod det så mycket vatten på vägen att hastigheten fick sänkas. Regnet fortsatte hela vägen om än det avtog rejält. Det var inte utan att man tänkte, skall vi vända hemåt igen? Vilken tur vi inte gjorde detta!
När vi kom fram var det nästan torrväder. Britt-Marie kom ett par minuter efter oss. Det första hon säger, efter god morgon, är att det spöregnade i Åhus när hon var på väg hit. Hm, skulle detta regn nå oss eller var det samma som vi passerat i Tollarp och var på väg österut. Det var frågan. Vi valde ändå att börja exkursionen. Vi gick motsols. Det fina dugget ökade på men inte värre än att vi fortsatte.
Vacker äng i morgondiset. Sikten var inte bra om man säger så.
Första stoppet, efter 100m, blev för att studera brushanar. Färggranna sådana. De gick tillsammans med bl a tofsvipor. Gott om grågäss och harar. Ängspiplärkan och sånglärkan hörde vi hela tiden. En bit längre fram sprang flera lärkor omkring på vägen. Richard fick höra gräshoppssångaren.
Vi gick i sakta mak och stannade till med jämna mellanrum. Tyvärr blev dropparna något större så när vi nått plattformen bestämde vi oss för att gå tillbaka. Vi stod en stund vid plattformen som om vi önskade att himlen skulle ljusna. Under tiden fick vi se gulärla, grönfink, hämpling och många lärkor.
Grönfink.
Gulärla.
Ängspiplärka.
Finns de som tycker om regn.
Jag vill inte vara med på bild, blyg ängspiplärka.
Dessa var nog i stort behov av socialt umgänge. De sprang oss till mötes.
Väl framme vid bilarna igen hade dugget upphört. Nu hade vi faktiskt längre sikt också. Jaha, fika här eller vänta. Vi ville helst ha tak över huvudet med tanke på vätan uppifrån. Kl var inte mer än 07.30 så det var också i tidigaste laget. Då kom Jan-Olof med förslaget…..vi tar Hercules dammarna först från ”skrot”hållet och sen kör vi till Karpalundsdammarna och fikar. Där finns ett gömsle vi kan fika i. Sagt och gjort!
Vi kör den lilla biten bort till dammarna. Nu var det inget regn men regnkläderna åkte på för säkerhets skull.
Ladusvala, foto Sven-Åke.
Vi började turen med att klättra över järnvägsspåren. Mitt uppe på spåret upptäcker Richard en lärkfalk som satt en bit bort högt uppe i ett träd. Falken fick allas uppmärksamhet för en stund. Vacker fågel.
Lärkfalk, foto Sven-Åke.
Vi vandrade vidare och fick emellanåt nästan gå på tå för att undvika den rikliga mängd av mördarsniglar som kröp ÖVERALLT! Vi fick använda öronen ordentligt för att fånga upp ljud medan vi hade blickarna vända mot marken. Vilket elände vi fått i vår natur!
På båda sidor om oss sjöng rörsångaren. Sen dök sävsparven upp och sjöng på sitt vis. Några sångare for upp och ner i buskagen i jakt på föda. Många ungar som matas nu. Skäggdoppingar låg i vattnen på båda sidor om stigen. Vi hade bara kommit en liten bit in när den första svarttärnan dök upp. Vi fick se några fler men absolut inte i det antal vi är vana vid. Inte har väl alla stannat i Krankesjön?
Skäggdopping i vacker miljö, foto Sven-Åke.
När vi står där på stigen kommer det en större fågel från höger. Jag säger… nu kommer vår första rovfågel flygande. Vi lyfter våra handkikare och Richard och jag säger i mun på varandra….nej, det är en rördrom!!! Oj oj oj! En rördrom flygandes precis framför näsan på oss. Jubel! Den ende som missade fågeln, denna gång, var Leif som var en bit framför oss. Rördromen gick ner nästan ända borta vid cykelvägen. Skulle vi gå tillbaka och söka? Nej, vi lät den vara ifred. Vi ägnade oss åt de fåglar som var omkring oss. Björktrastar, rörsångare, svarttärnor mm
Och så plötsligt blir vi inblandade i ett…..kanske morddrama! Richard böjer sig ner och plockar upp en ganska stor kniv som han hittat i gräset. Vad gjorde denna kniv här? Richard vände och vred på den men då han inte hittade minsta blodspår så var det nog en snäll kniv som en fiskare glömt i gräset. Hoppas teorin stämmer. Vi roade oss med lite spekulationer en kort stund.
Richard med hittegods.
När vi står där och pratar så kommer rördromen flygandes tillbaka! Samma väg och samma höjd! Det var verkligen oväntat. Leif, en bit bort igen, fick se den när den kom fram bakom buskarna och gick ner ungefär borta vid tornet. Nu hade alla sätt den! Rördrom 2 ggr samma dag, inte illa.
Rördrom. Här var Jan-Olof snabb med kameran, verkligen snabb. Bra jobbat!
Sen kom göken. Flög förbi och landade i en buske ute i vattnet där vi såg den bra. Efter en liten vilopaus börja den koko:a och fick svar från en gök bakom oss. Den såg vi däremot inte.
Gök.
Nöjda här bestämde vi oss för att gå tillbaka mot bilarna. Efter allt regn var det blött i gräset och vi ville inte gå ut i det höga och blir mer blöta än nödvändigt. När vi närmade oss järnvägsövergången igen hade vi törnskata på vänster sida tillsammans med sävsparv och pilfinkar. Och så rörsångare som nog lät mest idag.
Törnskata.
Sävsparv.
Vackra blommor tyngda av regn.
Fläder som doftade ljuvligt i den fuktiga luften.
Nu började det skrika i magen, kaffe……..mot Karpalundsdammarna. Vi körde iväg och hade turen att befinna oss i bilarna när det kom ännu en regnskur. För vår del var det dagens sista. Skönt.
Framme vid dammarna blev vi bekväma. Regnet hade ju upphört så vi intog fikat vid våra bilar. Enklast, så slapp vi bära med oss allt.
Vi började gå ut mot gömslet……men oj, vad sniglar här var. Fy, fy, fy. Vi får nog börja låta myskänder gå lite varstans i vår natur och kanske bromsa den explosionsartade utvecklingen. Det här kan inte sluta väl om vi inte får riktiga vargavintrar ett bra tag framöver. Hellre trampar jag i en fågelskit än på en snigel!
Den här kan man nästa gosa med. Underbar jämfört med de andra.
Hur som helst, fram kom vi. På vägen ut fick vi vår första brun kärrhök. Tror den satt nära stigen och vi skrämde fram den. Vi var i gömslet en kort stund alla sju men Leif o jag valde att försöka ta oss upp vid plåtstaketet för att kanske få se mer. Av de som stannade kvar i gömslet hade några turen att få se pungmes! Trevligt!
Gömslet i Karpalundsdammarna.
Dammvakten stod högst upp i tornet. Gråtrut.
Vi kom inte upp till staketet, för blött. Vi stannade nere och fick se brun kärrhök igen. Säkert samma fågel som nu satt en bit bort på platån till ett storkbo? Jag började vandra tillbaka för att fotografera steglitser som jag fått syn på. Som brukligt är drog de sig längre bak bland tistlarna. Alltså ingen bild. Jag blev stående på en noga utvald plats, utan sniglar, för att vänta in steglitserna. Under tiden underhöll nötväckor, sångare, trädkrypare och en rödstjärt som varnade konstant hela tiden. Jag gick närmre och fick se den flera gånger. Men som han for fram och tillbaks, väldigt orolig. Då får jag syn på en annan ”spetsig” fågel som drog iväg. Tänkte inte mer på det, då.
Rödstjärt.
Jag vandrade vidare, på tå, de andra bakom mig hade stannat på stigen och där blev de stående en god stund. Vilket medförde att jag kunde leta bland allt vad jag hörde och såg. Det var inte lätt. Men den fågel som tidigare drog iväg hittade jag nu på en gren, göktyta! Tack för den. Men det fanns mer…..Någon knackade på de döda träden, hackspett. Jag letade och letade. Nu hade Leif kommit ifatt. Vi sökte så och till sist fick vi syn på mindre hackspett! Sååå liten den var! Unge definitivt, inte större än en sparv. Under tiden vi sökte fick vi även se nötväckor, trädkrypare och blåmesar i en och samma gran. Längst upp i toppen härjade hackspettarna, de var mer än en. Ungar!
Detta är en mindre hackspett, tro´t om ni vill.
De andra kom ifatt och då kunde vi enkelt servera dem mindre hackspett i toppen på granen. Så kul!
På väg från Karpalundsdammarna.
Tillbaks till bilarna. Vart kör vi nu. Kl var 11.00, vi tyckte vi hade tid kvar och nu hade vädret definitivt vänt.
I brist på fantasi valde vi ändå Äspet även om det sett riktigt tråkigt ut för några veckor sen. Vid parkeringen intog vi vårt sista kaffe. Det tar på krafterna att skåda fågel.
Vi vandrade ut och fick se att Äspet genomgått en stor förvandling sen sist. Säg vad naturen inte kan ändra på. Idag var Äspet en enda stor barnkammare. Fåglar överallt. Ungar överallt.
Men först njöt vi av havet. Ett alldeles spegelblankt sådant. Färgerna på vatten och himmel gjorde att man inte såg någon horisont utan allt gick ihop utan gränser. Vackert, mycket vackert.
Äspet, alldeles underbart!
Gravänder, skärfläckor, gräsänder, fisktärnor, skrattmåsar, vitkindade gäss, ja, listan blev lång på alla som hade ungar. Vi stod i tornet och söp in allt detta trevliga. Vi hittade något nytt oavbrutet.
Det började med färggranna brushanar. En var knalligt orange. Synd att det var för långt avstånd för någon bild. Sen studerade vi en flock kärrsnäppor, och i denna flock fanns en ensam brushane. Sen gick vi över till gravänder osv osv.
Gravand med ungar.
Ännu mera gravand, foto Sven-Åke.
Skärfläckor i mängd.
Grönbena.
Skärfläckor, foto Sven-Åke.
Så lugnt och skönt.
Gjusarna njuter.
Över våra huvuden kom en stor flock fåglar, ungefär som en flock måsar. Vilket vi trodde tills Leif sa….nä hä, dessa har lång näbb. Alla vände näsan i vädret……….en flock storspovar på en sisådär 50st var det som kom över oss. Makalöst tjusigt. De flög iväg, kom tillbaks igen som för att visa upp sig och sen drog de iväg på allvar. In i dimman. Vilken upplevelse! Aldrig någonsin har vi sett en sådan stor flock. Vad vi njööööt!! Bakefter kunde vi dra oss till minnes att vi hört ovanligt mycket storpovsläten när vi stod på parkeringen. Kanske var det dessa som stått någonstans utan att vi upptäckt dem.
Storspov, foto Sven-Åke.
Storspov.
Hej då….nu drar vi till södern, foto Sven-Åke.
Sen synade vi av revet, storskarv, småskrake, ejder, knölsvan, måsar av alla de slag.
Starungar.
Gräsandsunge.
Nr 2 vänder sig om ropar till syskonen……skynda på, morsan är långt före oss.
Okej då, vi kommer.
Sen tittar Britt-Marie ut över det alldeles lugna havet. Titta här Margareta, säger hon, vad ligger där ute? Är det inte lom? Jag tittade och tittade och fick det till storskarv vilket jag också sade. Men så tittade jag en gång extra och nu såg jag att det var storlom. Han snurrade på sig precis som lommar gör och då såg jag det grå huvudet. Bra jobbat Britt-Marie, ännu en trevlig fågel på vår lista. Fyra till antalet var de.
Här ute bakom gässen fanns storlomen.
Tack Äspet för denna gång, vilken tur vi körde hit.
Nu hade kl sprungit iväg till 12.30. Några var tvungna att ge sig hemåt så här tackade vi varandra för en mycket trevlig förmiddag som började i moll och slutade i härliga dur. Fågelskådning är underbart!
Margareta
Artlista
Knölsvan Grågås Vitkindad gås Gravand Bläsand Kricka gräsand Skedand Ejder Småskrake
Fasan Storlom Skäggdopping Storskarv Rördrom Gråhäger Röd glada Brun kärrhök Ormvråk
Tornfalk Lärkfalk Sothöna Trana Skärfläcka St strandpipare Tofsvipa Kärrsnäppa Brushane
Storspov Rödbena Grönbena Skrattmås Fiskmås Gråtrut Kentsk tärna Fisktärna Småtärna
Ringduva Gök Tornseglare Göktyta M hackspett Sånglärka Ladusvala Ängspiplärka Gulärla
Sädesärla Näktergal Rödstjärt Stenskvätta Koltrast Björktrast Gräshoppssångare Sävsångare
Rörsångare Törnsångare Grönsångare Blåmes Talgoxe Nötväcka Trädkrypare Pungmes Törnskata
Skata Kaja Råka Kråka Stare Pilfink Grönfink Steglits Hämpling Sävsparv