En hellyckad helg, är bara förnamnet! Finns hur mycket som helst att berätta om vår höstresa till Öland, skall jag sätta någon gräns? Nej, jag kan inte välja, här kommer allt som jag kommer ihåg! Sitter och försöker smälta alla trevliga upplevelser och observationer vi var med om. Vi fick 5 nya tunga gjusekryss vilka belönades med tårta i form av Budapeststubbar. Kryssen kan vi tacka Lars-Olof för. Han hade full koll på alla larm som kom och plockade ut godbitarna vilka vi sedan ”drog på” som det så fint heter i skådarkretsar. Vi som var med ger ett STORT TACK till Lars-Olof som orkade med allt detta trots en envis förkylning. Du är jätteduktig, Lars-Olof!
Tror vi sög ut allt det goda ur Öland denna gång. Vi tycker det är en helt fantastisk plats på vårt stora jordklot. Läs i slutet av referatet vad Gert-Åke skriver. Men först får ni läsa om allt vi gjorde på Öland denna helg, den 8 – 11 oktober.
Vi var 7 glada och förväntansfulla gjusar som åkte över redan på torsdagen, 2 gjusar fanns på Öland och 2 gjusar anslöt på fredagen. På detta vis fick vi skåda två hela dagar, fredag-lördag, och sen sköt vi fram hemfärden så långt det bara gick på söndagen. Vem ville åka hem?
Samlingsplatsen var som vanligt cafeét i Linderöd. Vi hade flyttat fram starttiden till 09.00 för att inte bli alltför slutkörda första kvällen. Kändes som ett bra förslag. Vi höll på att skåda till strax efter 18.00 och sen var det dags att flytta in hos Elizabeth.
Samlingsplatsen i Linderöd.
Första rasten, på vägen upp, tog vi som vanligt vid Galtsjön. Inget långt stopp, vi var ivriga att nå Öland fortast möjligt. Vädret var på gott humör precis som vi.
Kaffepaus, Galtsjön.
Exakt 12.30 parkerar vi vid Beijers hamn. Denna fantastiska plats som vi nästan alltid först besöker när vi kommer över. Här funderade vi på om vi skulle äta lunch direkt eller om 2-3 tim. Ett snabbt beslut togs, det blev bäst att äta direkt så vi fick energi att leta fåglar.
Lunchen var snabbt avklarad.
Vi stegade ut på spången som leder till första tornet. Tog några djupa andetag……nu, nuuuu var vi igång!!!
Första tornet i Beijers hamn.
Gott om bär till fåglarna.
Vi ställer oss på samma plats som alltid med Kalmar rakt över och bron på höger sida. Det var lugnt, både i luften och bland fåglarna. Närmast oss fanns ingen fågel alls utan vi fick titta genom tuberna för att finna det vi sökte. Knölsvan, mindre sångsvan, snatterand, bläsand, skedand, storspov, gräsand, vitkindade gäss mm. De vitkindade gässen drog bjäbbandes över våra huvuden hela helgen. Vet inte hur många 1000, vi tappade räkningen vid 5000.
Gjusar på G.
Vitkindade gäss.
Någon, tror det var Lars-Olof, upptäckte en varfågel i toppen på en buske strax till höger om stigen. Den fick vår uppmärksamhet en liten stund medan den hoppade upp och ner från gren till gren för att någon gång emellanåt sätta sig i toppen igen.
Varfågel, foto Sven-Åke.
Visst ser det härligt ut! Alldeles lugnt hav.
Vi vandrade vidare. På höger sida om stigen hade vi gott om vitkindade gäss blandat med en och annan prutgås, de plockade i sig hela tiden och märkte inte att vi stod i närheten. Här gällde det att fylla på bränsleförrådet innan det var dags att dra iväg. Det flög flockar med ängspiplärka. Någon hade på parkeringen berättat att de sett skäggmes i vassen, vi försökte locka fram dem men lyckades inte. Tror de drar runt på stora ytor. Vem vet, de kanske fanns där igen kort stund efter vi passerat platsen.
Ännu mera bär.
Vi gick över stängslet och stegen och skådade en bra bit längre in. Här fick vi se kustpipare, ljungpipare, kärrsnäppa och sädesärla. Det måste erkännas att det kryllar betydligt mer i dyngan under våren än nu på hösten. Det är ju sådant vi vet om och får ta med i beräkningen, bäst att inte hissa upp förväntningarna allt för högt.
Här ser vi kustpipare bl a.
Förbindelsen med fastlandet.
Vi går spången fram mot skogen. Solen värmer gott på våra ryggar och över oss drar en flock tofsvipor. Och strax därefter kommer den snabbe sparvhöken. Swisch och sen var han förbi.
Inne i skogen gick vi en liten bit vänster/norrut för att pröva nya vägar. Det finns en plattform och rastplats vid slutet av stigen men så långt gick vi inte. Det får bli till våren i maj månad då vi gör vår nästa resa till Öland. Vi fick se och höra större hackspett, nötväcka, koltrast, bofink, trädkrypare mm
Nötväcka, foto Sven-Åke.
Solen sipprade ner mellan träden, ser ni A eller A?
Även gott om ollon.
Vi vände mot bilarna och konstaterade att tiden gått väldigt fort. Nu hade det kommit ännu ett larm på kungsfågelsångare, vilken vi bestämde oss för att dra på. Till Alby mosse, vilket innebar att vi fick korsa ön och köra över till östra sidan.
Dessa jättar kom ut ur skogen för att dricka vatten. En ledsen en glad eller…………titta på hornen.
Men först en snabb kopp kaffe. Här satt vi och hade det mysigt i solskenet när en flock stjärtmesar kom förbi, sa hej, och drog lika snabbt igen. Det gick undan.
Kaffepaus!
Tranor längs vägen mot Alby.
Ser ni huvudet på ungen? Skiljer sig rejält från föräldrarna.
De tröttnade och drog.
Framme vid lokalen där kungsfågelsångaren var rapporterad uppehöll sig många skådare. Denna helg vi var över var det även Club 300 som genomsökte Öland på fågel. Detta innebar betydligt fler ögon som upptäckte både den ena och andra fågeln. Vilket ju vårt resultat också visar. Vi fick exakt 100 kryss däribland de fem nya, brunsångare, dvärgbeckasin, berglärka, vitgumpad buskskvätta och så slutklämmen, en sparvuggla. Inte dåligt! Club 300 består av fågelvänner som sett över 300 arter i Sverige och som är med i denna förening. De flesta är nog riktiga proffs.
Vi gick av bilarna och sällade oss till de andra. Någon såg, någon annan hörde men den där riktigt fina obsen fick vi inte. Vi stod där en god stund men det ville sig inte.
Vackra höstfärger, ser ni fågeln? Tror det var blåmes.
Rödhake, foto Sven-Åke.
Eftersom klockan rullade på fick vi avbryta för att hinna ner till Grönhögen, lasta in våra grejer för att sen skynda vidare till Kvarnen där vi skulle äta kl 18.30. Vi tröstade oss med att vi hade flera dagar på oss nu att ringa in den lilla rackaren. Av namnet förstår ni att det är småfågel vi pratar om.
Ner till Elizabeth, utdelning av nycklar och kramar, sen bort till middagen.
Den här sötnosen hoppade runt på gården där vi bodde, bland många kompisar.
Nu hade det börjat skymma, vi kunde i lugn och ro slå oss ner vid bordet och avnjuta en god måltid. Ingen stress här inte. Efter maten körde vi tillbaks till huset, fikade i köket och åt en god äppelkaka som värdinnan bjöd på. Tack för kakan Elizabeth, smakade ljuvligt gott. Efter att vi gått igenom artlistan drog vi oss tillbaks kl 21.00. Alla längtade nog till sängen och en god sömn. Den friska luften och all koncentration på fåglarna tar på krafterna.
Morgonen därpå tog var och en sig ner till Södra udden för att börja skådningen där. De första av oss var där nog ca 06.30 och de sista 1 timma senare. Det var inte riktigt ljust förrän 07.15. Här nere mötte vi 4 andra gjusar som också valt att skåda denna helg. Det var Lasse, Flemming, Lars och Göran. Undrar om de hade samma flyt som vi.
Soluppgång.
Gjusar.
Långe Jan.
Fjällvråk.
Knölsvan.
Knipa omgiven av bläsänder.
Trädkrypare.
Vacker höstfärg.
Så här parkerar man om man är kung bland fågelskådarna! Mitt på vägen! Jag hade gärna satt en bot.
Här nere stannade vi till 09.30. Vi fick se många arter bl a bläsand, snatterand, knipa, skrattmås, gråtrut, knölsvan, sädesärla, steglits, fjällvråk, ängspiplärka, sånglärka, ringduva, vitkindade gäss mm. När vi återvände till bilarna bestämde vi oss för att fika framför det lilla blå huset vid gubbhyllan. Bordet var tomt så det var bara att slå sig ner. Det var lugnt och skönt och eftersom bordet står lite högre fick vi fin utsikt över vattnet.
En andra frukost.
Vi brukar alltid fika i södra lunden men vi misstänkte att det var ovanligt gott om skådare och detta var inget dumt val. När vi väl kommit på plats kom det fram en tjej och kille och frågade om de fick filma oss. De ville ha lite material till sin film om Fågelskådning. Undrar om vi fastnade.
Efter fikat körde vi ändå till södra lunden. Jo då, vi fick plats med våra bilar. Men innan dess längs vägen…………..
En dovhjort springer över vägen. Han hade blivit uppskrämd av en skådare.
Här sitter några av föreningens proffs.
Vandringen i södra lunden började vi motsols denna gång. En rödhake följde oss länge längs stigen. På tal om rödhake, vi har nog aldrig tidigare sett så många rödhakar som vi gjort på denna resa.
Rödhake, foto Sven-Åke.
För att inte tala om kungsfåglar. Det var mängder. De kom flygandes runt våra ben och huvuden var vi än stod. Helt otroligt att detta lilla knyte ger sig iväg på en långresa och klarar den för att sen återvända till våren. Vilken kämpe.
Kungsfågel.
Här hade någon sett svarthätta vilket vi inte lyckades med. Men vi fick höra vår vän gärdsmygen som hörs och syns på samma plats varje år. Här inne for kungsfåglarna omkring och de hoppade på stammarna så vi ibland trodde att det var trädkrypare som kommit i mängd. Vi gick stigen ut mot havet men stannade vid halva vägen på plattformen.
Vad väntar runt hörnet.
Ser dragit ut.
Vi mötte några som varit längst ut men det hade inte gett så mycket. Däremot berättade de om en pilgrimsfalk som jagat över ängarna och efter en stund fick vi se den sitta och vila ute på den yttersta reveln. Kanske han slagit ett byte.
Här på dessa ängar häckade biätarna i somras.
Ferdinand är död.
Så vi satte Lars-Olof under korkeken.
Efter en stund gick vi tillbaks och tog stigen förbi tornet. I dammen som nästan var torrlagd vimlade det av kungsfåglar. Det stod ett gäng skådare en bit bort och titta på mindre flugsnappare men det fick vi veta först efteråt. Synd! Vi vandrade vidare och kom så småningom fram till bilarna igen.
Kungsfågel på väg, foto Sven-Åke.
Samma fågel och lite längre på väg.
Inte speciellt mycket fågel på denna runda. Nu var det larmat brunsångare och taigasångare upp vid Sandby skjutfält. Skulle vi köra? Så klart, vi ville se så mycket som möjligt. Det skulle även finnas en fjällpipare längs vägen. Den fick vi på direkten. Det stod mängder med skådare i korsningen där vägen går mot Grönhögen. Det var bara att ta tuben, ställa upp den, rikta mot samma håll som alla de andra och så vips var fjällpiparen där. Tillsammans med många ljungpipare. Det var ett lätt kryss, det behövs som omväxling till de svåra.
Nu körde vi hela vägen upp till Sandby. Stora vägen till Sandby var rena autostradan mot den väg vi senare kom ut på för att nå målet. En breddad kostig kan man nog kalla vägen. Vi körde inte över stock och sten men det kändes så för oj, vilka hålor det var i vägen. Stridsvagnshålor? Det var en ren berg- och dalbana. Fram kom vi i varje fall efter att vi passerat skylten att vi åkte ut på militärt övningsfält! Vi väntade bara på att minorna skulle sprängas runt omkring oss. Haha!
Oj, vad här var bilar, nästan som en marknad. Och folk! Här fanns ju två stora dragplåster så det var kanske inte så konstigt. Vad skulle vi välja taigasångaren eller brunsångaren. Det blev taigasångaren som drog längsta strået. Vi klättrade genom ett stängsel, gick förbi en stor flock chockade kor som nog aldrig sett så många människor på en gång. Kossorna var publik till detta skådespel. Hur som helst var det bara någon som hörde denna lilla fågel. Tänk er 50 skådare som rör sig lite hela tiden.…hur skall man kunna höra om man inte vet exakt hur fågeln låter.
Här gällde det att höra.
Och kanske få se.
En som inte brydde sig ett dugg på besökarna.
Vi var fyra som drog oss tillbaks efter en liten stund. Lunchen var kraftigt försenad, kl var nu 13.30. När gänget som var kvar och letade taigasångare började gå mot platsen där brunsångaren skulle finnas valde vi att köra därifrån för att göra ett besök på naturbokhandeln. Vi tänkte också göra ett nytt försök på kungsfågelsångaren som även denna dag var utlarmad på Alby mosse. Bokhandeln var snabbt avklarad då det inte fanns något som lockade.
Här går skådarna ut till brunsångaren.
Vi, Lena, Lennart, Leif och jag stannade till vid Alby mosse. Skulle vi lyckas? Vi gick dit där det stod en flock med skådare. Vi frågade försiktigt om de sett den och de nickade till svar och pekade. Minsann där var den!! Oj, så skoj, nytt livskryss för oss alla fyra. Så glada vi blev! Titten på kungsfågelsångaren var för vår del avklarad på 10 min. Därefter körde Lena och Lennart till Mörbylånga för något ärende och Leif och jag drog till Grönhögen för att möta Kerstin och Annette som nu kommit över till sköna Öland.
Vi hade sms kontakt med de andra i gänget. Nu var de klara med taigasångare och brunsångare. De tänkte stanna till i Alby en gång till för att få kungsfågelsångaren. De visste ju, genom oss som sett den, att den fanns där.
Efter någon halvtimme anländer detta gäng till Grönhögen, jätteglada över brunsångaren men väldigt slokörade för att de inte fick kungsfågelsångaren denna gång heller. De hade stannat till vid Alby mosse, ca 1 tim efter oss, men då var fågeln spårlöst borta! Det är väl detta som är tjusningen med fågelskådningen? Får man eller får man inte se det man önskar.
Vackert hos Elizabeth.
Mera vackert.
Visst känner man sig välkommen hit.
Gårdsplanen.
Ljugarbänken.
Mera vackert.
Kl var bara 17.00 så vi tog en snabb tur bort om industriområdet för att kanske få se vår gode vän svart rödstjärt. Vi fick vänta en liten stund men sen fick vi vår belöning. Ja, där satt han!
En bit bort högt uppe på en gammal lampa.
Vi körde även en sväng bort om dammen, som brukligt är, för att se vad den innehöll. Sothöna, brunand tillsammans med många gräsänder. Här fick vi se en vacker solnedgång. Vilket skådespel det kan vara på himlen.
Solnedgång.
En tvilling tittar mot norr.
Medan den andre tittar mot söder.
Godstrafik.
Långe Jan.
Lars-Olof har fått syn på något.
Brunand.
Efter detta körde vi hem, för att en liten stund senare träffas vid bilarna för färden bort till Kvarnen.
Den här lille krabaten satt på vår trappa när vi kom hem.
Vid Kvarnen var det mängder med hungriga gäster. Pizzakön var hur lång som helst. Tyvärr fick vi vänta på maten i en hel timme, synd, vi var våldsamt hungriga. Vi stillade den värsta hungern med deras goda pizzasallad, men det var riktig mat vi behövde. Så nu bestämde vi på, precis som i våras, att redan på em ringa och boka vad vi ville äta på kvällen. Så slapp vi vänta och de hade tid att förbereda.
Här hade vi fått vår mat, och slukat den.
Efter maten blev det som vanligt fika, mycket snack om kungsfågelsångaren, brunsångaren och allt annat vi sett under dagen. Här bröt vi också upp ungefär vid 21.00.
Tvillingarna tog hand om disken efter kaffet.
Nästa morgon, tredje dagen, skulle vi åter ses vid södra udden.
Soluppgång över Karl X mur.
De som var först nere fick en regnskur medan vi andra på väg ner satt kvar i bilarna med regnet pågick. Ungefär en kvart regnade det sen var det hela över. Vi mötte Lars-Olof med sällskap innan fyren, de hade redan varit ute och rekat läget och tyckte det var för lite fågel. De var pigga på att köra till Stenåsabadet där det var berglärka rapporterad. Sagt och gjort, vi drog norrut på ostsidan och körde ifrån de sista regndropparna och mot solen.
Vi körde i sakta mak, fanns kanske något att upptäcka längs vägen. Ibland hamnade vi bakom traktorer, det var bråda dagar för bönderna, så det fick ta den tid som behövdes. Väl framme, vi var inte ensamma, gick vi direkt till platsen norr om tornet och kunde snabbt hitta berglärkan. En söt liten fågel som sprang ensam ute i tången. Den var inte speciellt lättskrämd men höll sig ändå på rejält avstånd. Vi höll den sällskap en lång stund för vi hade hört att det även kunde finnas en blåhake i vassen men av den såg vi inget.
Berglärka.
Även tång kan vara vackert.
Vi väntar på en lom som var sedd en bit ner och som strax skulle passera.
Även en skrattmås kan var vacker.
Söta blommor. Kanske någon art av strandnejlika!
Tillbaks till bilarna var det dags för fm fikat. Tur magen säger ifrån för vi glömmer helt att titta på klockan. När vi står här i solskenet får vi se en ryttlande fjällvråk, varfågel och en stor mängd vitkindade gäss som drog förbi.
Fjällvråk.
Vitkindade gäss, foto Sven-Åke.
Här var stor munterhet för den ena halvan av tvillingarna hade tappat bort den andre halvan. Vem som blev av med vem hade vi ingen aning om. De är så tajta, de går omkring och ser ut att vara ett med naturen. De är fenomenala på att kamouflera sig bland växtligheten. Vad skulle vi gjort utan våra tvillingar och deras kunskaper. Här är det latin som gäller för alla fågelnamn. Någon hörde att de även läste på latin, ur en fågelbok!
Efter detta skulle vi göra ännu ett försök vid Alby mosse för att kanske få se kungsfågelsångaren. Skam den som ger sig. Vi höll tummarna inte minst för Lars-Olofs skull som nästan höll på att bryta ihop……..sa han i alla fall. Framme vid platsen ställde vi bilarna på parkeringen och traskade över vägen. Här vara bara en skådare till så det kändes inte speciellt hoppfullt. Vi fick i stället njuta av naturen och de vackra träden som nu börjat gå över till riktiga höstfärger.
Kvarnen vid Alby mosse.
Vackra höstfärger.
Leif tog det lugnt.
Medan Lars-Olof nästan var i upplösningstillstånd. Nä…skämt, han var kolugn, foto Lennart
Gert-Åke lyssnade och lyssnade…………….foto, Lennart
Här härmar A eller A kungsfågelsångaren så Lena få höra, foto Lennart
Vi lyssnade och lyssnade men inte ett ljud. De fåglar som hördes var rödhake, trana och så vitkindade förstås. Lars-Olof satt på en sten och undrade varför han över huvud taget blev fågelskådare. Snacka om känslor i uppror. Nit blev det även denna gång.
Här skall vi fotograferas av Lennart.
Glada gjusar, foto Lennart
Kvarnen underifrån.
Efter detta tappra försök körde vi rakt över till Mörbylånga. Vi skulle ju införskaffa tårta för att fira på kvällen. Vi hade två fåglar att fira, brunsångaren och berglärkan. Skulle det bli fler gjusekryss?
Vi tog en sväng bortom sockerbruksdammarna men denna lokal blir bara sämre för varje gång vi är där. Den lilla sjön är helt igenväxt av vass och har nästan ingen vattenyta. Till vår stora glädje fick vi i alla fall höra en vattenrall nere från vassen. Vi försökte locka fram skäggmes och det kan vara det ljudet som störde honom. Sen är det förstås trevligt att komma upp i tornet varifrån vi har fin utsikt över Kalmar och bron.
Fjällskivling.
Massor med fläder till fåglarna.
Kalmar.
Leif och jag stack iväg för att köpa tårta, de andra tog god tid på sig för att komma till Västerstadviken som var nästa anhalt. Bl a tankade några bilen.
När vi kom in till konditoriet hade de inga tårtor. Men de höll på att baka Budapeststubbe så kunde vi vänta i 10 min så skulle de fixa detta. Ok från oss. De 10 min hann nog bli 30 min. Tjejen förstod absolut inte skånska. Vi förklarade med ord och händer vad vi önskade. Gick nog bra, trodde vi. Det vara bara det att tjejen dubblade ordern när hon gick ut till köket. Så det slutade med att vi fick med oss fyra Budapeststubbar. Vi nästan storknade men vi tog ingen diskussion med tjejen, kändes hopplöst, och tårtorna hade vi redan betalt. Får ju säga till flickans försvar att det var rejäla stubbar och till ett bättre pris än i Skåne. Skulle vi kunna göra skäl för fyra stubbar? Vi fick jobba på det.
Jag hann med en konstrunda medan vi väntade på tårtorna.
Nu körde vi till Västerstadviken där de andra kommit fram en stund tidigare. Vi gick ut i all växtlighet för att titta på sälarna bl a. Här fick vi se resans enda större strandpipare, resten av arterna hade vi redan sett.
Även pilfink är en vacker fågel.
Så gott, så gott. Och en massa fnitter, vi var nog trötta.
Några önskade köpa vykort och några önskade köra ner till den lilla fågelsjön där vi letade biätare i våras. Vykort fick vi tag på men någon fågel i den lilla sjön sågs inte. Ibland verkade det som de flesta fåglar redan lämnat ön. Men inte alla skulle det visa sig…………….
Efter vykorten körde Annette, Kerstin, Leif och jag till Ventlinge gård för att beundra löktavlan. Gården ligger på vägen mot Grönhögen så det var ingen omväg. Tavlan är av samma typ som de har i Kivik fast denna tavla består av olika sorters lök. Så vacker den var!
Årets löktavla!
Här räknar Lennart och Sven-Åke antalet lökar!! Hade de vadslagning?
Vi köpte linfrö, ärtor, bruna bönor mm i den lilla gårdsbutiken. Här bryter Annette och Kerstin för dagen, de skall hem och vila. De var nog smått chockade över vårt höga tempo. Nä….skämt! När Leif och jag sitter och väntar på att de andra skall komma från Fågelsjön får vi syn på ett antal turkduvor som tillsammans med en stor flock gråsparvar håller till bakom ekonomibyggnaderna. Nytt kryss för resan. När de andra anländer vill de både titta på löktavlan och turkduvorna. Fullt förståeligt!
Turkduvor.
Nu visar det sig att det finns en vitgumpad buskskvätta nere vid Södra lunden i Ottenby. Vi kör dit för att kanske få se denna lilla varelse som i så fall skulle bli ännu ett nytt gjusekryss för oss. Och i så fall har vi tredje tårtan räddad.
Det var gott om skådare på den plats där fågeln skulle finnas. Det var bara att traska fram och få den serverad. Vilket ös, tre nya gjusekryss på en och samma resa.
På väg ut till den vitgumpade buskskvättan.
Och här satt den, långt avstånd men i tuben såg man bra.
Det var fortfarande tidig em så vi ville inte avsluta skådningen utan körde ner till södra udden igen. Skulle vi få något spännande i kikaren? Här var inte speciellt mycket folk, var de redan trötta? I efterhand har vi räknat ut att alla hade dragit på den larmade taigablåstjärten uppe på ostkusten. Någon berättade för tvillingarna att det fanns 500 skådare på plats där uppe. Inte konstigt att det var nästan tomt vid udden. Men det gjorde inte oss något.
Trevlig skylt.
Först ställde vi oss i första vindskyddet för att leta kaspisk trut. Vi tror vi såg, eller, vi är ganska säkra på att vi såg, eller vi är tvärsäkra på att vi såg. Någon tittade på ögonen, någon på benen, någon på näbben och vips var vi alla överens om att det var en kaspisk trut vi såg. Eller gissade eller hur var det nu……….
Vindskyddet åt väster.
Inte brist på storskarv.
Efter denna givande stund vandrade vi in mot fyren. Någon ropar på mig….kom och titta! En huggorm! Usch, ville inte se men nyfiken ändå.
Huggorm, antingen skadad eller felprogrammerad. Enl kunniga skulle han vara nedbäddad nu.
Det hade tidigare nämnts att det fanns en dvärgbeckasin vid pölen. Skulle vi chansa och gå in i gömslet? Sagt och gjort.
Gömslet vid pölen.
Lars-Olof som går in först kommer ut med en gång och ropar att vi skall skynda oss. Han var så ivrig på rösten att vi sprang allt vad vi förmådde. Dvärgbeckasinen är framme!!! Här fick vi ett av många goda skratt. Lars-Olof var så ivrig så han trodde med en gång att det han såg var en dvärgbeckasin. In kommer Leif och jag och tittar men ser bara enkelbeckasin. Men den där då, där borta, som gungar så konstigt….vad är det? Jaa, men där är den ju ropar vi alla, från enkelbeckasin till dvärgbeckasin, det var inte dåligt jobbat. Så roligt vi hade. Dvärgbeckasinen hade fräckheten att gå in i växtligheten och försvinna. Så var det roliga över, trodde vi. Fullt nöjda var vi, vilken härlig känsla!
Det här är en dvärgbeckasin, tro´t om ni vill.
Här har vi enkelbeckasinen.
Bakom gräset sitter steglitser.
I och med dvärgbeckasinen fick vi vårt fjärde nya gjusekryss! Fyra stubbar var vi helt plötsligt värda!!
Prutgås och en vitkindad.
Kyrka på parkeringsplatsen längs vägen.
Nu skulle vi åka hemåt. Vi tog en sväng in om den svarta rödstjärten, Lena och Lennart hade ännu inte sett den. Vi vandrar omkring på området och så ett tu tre så var den framme. Han gillar säkert uppmärksamhet och när han hör tillräckligt många röster flyger han fram och visar upp sig. Kan det vara så?
Än så blommar det.
Här träffade Leif och jag på vakten i Grönhögens hamn. Havstrut.
Nu var vi nöjda för dagen och åkte hem för lite vila före maten.
Kl 18.30 var vi vid Kvarnen och kl 18.40 hade vi maten på bordet. Teamwork och inget annat. Vi var nöjda, de var nöjda och förhoppningsvis kunde de fylla bordet en gång till efter att vi gått. Vi lämnade restaurangen ca 19.30 för att åka hem och fika och frossa i tårta. Vi passade även på att boka bord inför vårens resa som infaller den 19 – 22 maj.
Kaffet smakade gott, tårtorna smakade gudomligt. Färska hallon i stället för mandariner var riktigt smaskens.
Buddapesttårta i långa banor.
De stora starka karlarna som var med på resan kunde verkligen äta tårta. Tur var det! Det som blev över av tårtan skulle vi ta till fm fikat nästa dag innan vi lämnade vårt boende. Nu väntade sängen på trötta och mätta skådare.
Sista dagen började vi inte vid udden. Vi tyckte det var för mycket folk. Taigablåstjärten som var rapporterad igår var kanske kvar på platsen. Varför inte göra ett försök. Vi drog upp på ostsidan till Torngårdsdungen där fågeln setts igår. Annette och Kerstin ville själva köra en runda innan hemfärd så de följde inte med upp på vår tur.
Det brinner i buskarna, nej häftig soluppgång!
Här var det livat på himlen.
När vi kom fram till Torngårdsdungen fanns det parkering vid sidan av vägen. Skönt! Parkeringen visade sig tillhöra en biograf. Vi tog vårt pick och pack och gick över åkern till skogen som låg ner mot havet. Så vackert här var. Från lite gryning till fint varmt solsken på bara en halvtimme. Mot väst var molnen tungt blågrå.
Vackert.
Vi stod där i solen och lyssnade, tyvärr fick vi inget napp. Vi var många som sökte men efterhand gav sig folk iväg för att finna något annat. Det vi fick se och höra var…ja, just det, vitkindade gäss som drog i stora skaror.
En kungsfågelsångare var larmad en bit söderut från den plats vi var på och Lars-Olof kunde inte låta bli att göra ett sista försök. Vi sa till dem som ville att stick i förväg så kommer vi andra ikapp om en stund. Vi hade ju lärt oss läxan, att skynda, så inte fågeln försvann. Vi hade bara uppmärksammat att sångaren skulle finnas längs vägen vid Gräsgårds hamn. När vi kom fram till avtagsvägen såg vi inga bilar. Var höll skådarna hus? Vi blev osäkra, körde först fram en bit till, vände och körde tillbaks och ner i hamnen men här fanns bara två skådare. Konstigt. Vi frågade de två om det fanns något spännande där men nej, mås mås och mås är allt vi ser, sa de. Här, som flera gånger tidigare fungerade vår sms-kedja alldeles utmärkt. En kontakt med de andra och vi fick veta att de stod en bra bit fram förbi Gräsgårds hamn.
Gräsgårds vy.
Minnessten.
Gräsgårds hamn i soluppgång.
En upplevelse fick med oss från denna vända nere i hamnen, sånglärkor i mängd. De for upp och ner, fram och tillbaka över åkrarna. Skall vi stanna eller skall vi dra? Tror de samlade ihop sig för gemensam färd.
Nu åkte vi mot huset för att packa ut och vänta. Vi gjorde ett stopp längs vägen för att kanske få se fjällpiparen igen men det var för stark motsol. Vi fick nöja oss med en fjällvråk i en buske om än på långt avstånd.
Fjällvråk.
När vi packat ur rummen, fikat och ätit lite tårta delade vi på oss här. Lena, Lennart och Sven-Åke drog hemåt medan Lars-Olof, Gert-Åke, Alvar o Albin, Leif o jag tog ännu en tur ner till Ottenby för att insupa lite atmosfär att ha att tänka på under den kommande vintern. Måtte det snart vara vår igen, tänkte vi nog alla.
Hör och häpna, nere vid udden fanns inga skådare! Så förvånade vi blev. Vi gick längst ut till udden och det vara bar vi gjusar. Fantastiskt! Där stod vi i solen och njöt!!
Ser man på, nästan folktomt!
Ladusvalorna och sädesärlorna gjorde tappra försök att lämna ön. Kungsfåglarna for runt fötterna på oss.
Så plingar det i Lars-Olofs ficka. Kungsörn vid Kungsgården. Hade vi tur skulle vi kunna se den i tuben från där vi stod. Ja, där uppe, högt uppe seglade den omkring. I sällskap med en havsörn. Magnifikt! De var kanske inte i sällskap….. förmodligen var avståndet flera hundra meter vilket vi ju inte kunde se.
Lars-Olof och Gert-Åke. Vart skall vi gå…………..
Vad skrämde upp måsar och trutar, vi såg ingen havsörn.
Nu gick vi medsols ute på udden och gick in i fyrträdgården från ”fel håll”. Här var det många rödhakar och kungsfåglar. Sen kom det en liten rackare som hoppade runt hela tiden och inte gick att fånga på bild. Jag tog bilder på måfå mot träden och minsann han fastnade på en bild. Visade sig vara vår sista lövsångare för året! Lycka till på resan, lilla vän!
Lövsångare.
Nu var vi nästan färdiga…..…..skulle vi ta en tur inom gömslet igen. Dvärgbeckasinen var kanske kvar? Inte en människa som störde. Lars-Olof gick först denna gång också och kom ut lika fort igen, precis som dagen innan. Skynda er, dvärgbeckasinen är framme. Minsann, idag blev det rätt. Här gungade fågeln en god stund framför våra ögon. Vilken känsla att titta på detta! Bättre än så här kan inte fågelskådning bli! Vad vi njöt!
Dvärgbeckasin.
Här lämnade vi södra udden för sista gången på denna resa. Jag gick fram och kramade om Långe Jan, tack för dessa dagar!
Jag nådde inte runt……….
Under förmiddagen hade Lars-Olof fått larm om en sparvuggla uppe vid Skärlövs hamn. Skulle vi köra hem längs ostkusten och försöka få denna uggla. Klart vi skulle. Lyckades vi så hade vi lyckats se exakt 100 arter på dessa dagar! Och i så fall 5 nya gjusekryss på dessa dagar!
Vi körde upp, kom lite för långt då det inte var skyltat till denna hamn, vände tillbaks och lyckades hitta vägen precis intill ett uthus. Vägen gick längs huset och ut mot havet. En riktigt bra väg med rejäl bredd. I hamnen fanns små röda fiskestugor och allt var hur näpet som helst. Och mitt i allt detta hade en sparvuggla behagat landa. Nu satt han i ett barrträd och försökte gömma sig. Han lyckades inte helt till fotografernas förtjusning. Upphittaren stod en bit ifrån och jag hörde honom berätta för någon att ugglan hade först suttit en god stund på en sten men när det blev fler och fler skådare på plats hade han flugit upp i trädet och satt sig. Där fick han vara ifred.
Sparvuggla.
Här har vi Albins sparvuggla! Vadå fågeltokig.
Ännu mera vitkindade.
Efter en stund här bar det nu hemåt. Kroppkakorna väntade på oss i Arontorp. Det var bara Leif och jag som åt kroppkakor, de andra tog raggmunk. Konstigt! Men var och en har ju sin smak och tur är väl det.
En av höjdarna på resan.
Efter maten tackade vi varandra för trevligt sällskap och många fina obsar, sen tog vi bilen över bron och började direkt att längta till våren. Så härligt det är med fågelskådning!
Detta är Öland och Arontorp!
Gert-Åkes tankar:
Nu har jag hört alla röster som jag läst. Det är få som sörjer över det vi inte har sett. Tvärtom! Man besjunger det som nu är en del av oss själva. Man besjunger det vi sett och hört.Och självklart: Vi kan sträcka på oss lite. (Varför är inte alla fågelskådare?) Kära nån, bara detta att vandra omkring i ett Världsarv, att vandra omkring i något som med lite fantasi kan påminna om Afrika och där det kan finnas något så unikt som en ny fågelart eller något så sällsynt som en fågel man aldrig hört talas om. Inte hade jag hört talas om en brunsångare. (men det ger ju energi i tillvaron att bli överraskad.) Jag tackar för alla ögonblick som nu är minnen. Jag tackar för alla skratt som gör oss så förbannat levande. Sen: Kan inte själva helheten vara en höjdpunkt? Så för mig: dramatiken, tranor och gäss som drar omkring som vilsna själar är en höjdpunkt. Till sist en eloge till Lars-Olof, vad skulle det bli utan hans ögon, han musikaliska hörsel? Och sen: Vilken glädje för oss gjusar. Och förstås: Whisky och tårta kan aldrig bli fel. Åke
Artlista
Knölsvan Mindre sångsvan Bläsgås Grågås Vitkindad gås Prutgås Bläsand Snatterand Kricka
Gräsand Stjärtand Skedand Brunand Vigg Ejder Alfågel Sjöorre Knipa Småskrake Storskrake
Smålom Storlom Smådopping Skäggdopping Svarthakedopping Storskarv Havsörn Sparvhök
Ormvråk Fjällvråk Kungsörn Tornfalk Pilgrimsfalk Vattenrall Sothöna Trana St strandpipare
Fjällpipare Ljungpipare Kustpipare Tofsvipa Kustsnäppa Kärrsnäppa Dvärgbeckasin Enkelbeckasin
Storspov Skrattmås Fiskmås Gråtrut Kaspisk trut Havstrut Tordmule Tamduva Ringduva Turkduva
Sparvuggla St hackspett Sånglärka Berglärka Ladusvala Ängspiplärka Sädesärla Gärdsmyg Rödhake
Svart rödstjärt Koltrast Björktrast Taltrast Ärtsångare Kungsfågelsångare Taigasångare Gransångare
Lövsångare Kungsfågel Stjärtmes Entita Blåmes Talgoxe Nötväcka Trädkrypare Varfågel Skata
Kaja Råka Kråka Korp Stare Gråsparv Pilfink Bofink Bergfink Grönfink Steglits Grönsiska Gråsiska
Domherre Gulsparv Sävsparv Brunsångare Vitgumpad buskskvätta