Efter obligatorisk fika gick vi uppför backen till den s.k andra dungen. Här fick vi lite olika tättingar till artlistan. Nu började solen titta fram och där det var lä så var det riktigt gott.

Gärdsmyg

Kungsfågel

Brandkronad kungsfågel

Nästa anhalt hade vi tänkt oss vinterfältet i Hammar och kornsparvarna. Då Nordöstra Skånes fågelklubb också hade exkursion hit hade de redan hunnit lägga beslag på parkeringen så av det blev inget.

Vi drog till Fyledalen för att se på kungsörn istället. När vi kom hit stod det ett danskt par där, men de hade inte sett några örnar. Efter en stund hörde vi något sjunga i buskarna bakom oss. Det visade sig vara en brandkronad kungsfågel, och den visade upp sig fint till våra fotografers förtjusning. Så småningom dök kungsörnen upp och lät sig beskådas.

 Under tiden kom det larm om svarthakade buskskvättor vid Klostersågen, så vi beslöt att avsluta dagens exkursion där. Två hanar och en hona fick vi se.

Lars-Olof

Storskrake

Vi hade totalt 21 vuxna, 1 barn och 4 hundar till evenemanget i varmt solsken, tempered vid en kall vind.

Sävsparv (Eje Hulten)

Havsörn var med till att skrämma grågäs, gråhäger och skrattmås upp. Ett par knölsvan dansade en duett, medan en annan två var redan på sina bon. Där var båda vanliga och mindra sångsvan. Gransångaren hörtes, flera sävsparv underhöll oss, och mycket ovanligt för Gäddaängen vista en skäggmes för oss kortvarigt. Bofink, talgoxe, nötväcka och gulsparv sjöng.

Skäggmes (Åsa Blücker)

Lasse hade redan dykt upp vid 8 tidan - där är ingen grund till at vänta till 10, och det är hans artlista.

Vitkindad gås, Vomb

Efter en stund blev det oroligt bland änderna och gässen. Vad var det nu på gång? Strax efter säger Lasse L att det sitter en pilgrimsfalk på en annan stolpe, så det var den som skrämt upp fåglarna. När vi var nöjda vände vi tillbaka till parkeringen och dagens första fika.

Sångsvan

Sånglärka

Nästa ställe blev Vombs vattenverksdammar i hopp om trädlärka. När vi gått en kort stund upptäcktes några dubbeltrastar och sen hördes trädlärkan sjunga. Dock fick vi aldrig syn på den. Avfärd mot Vombs ängar för mera spaning. Storkarna som häckar här var på plats i boet i pilen. Olika arter gäss betade på ängarna och storspoven hördes drilla. Även en enkelbeckasin sågs.

Nästa anhalt Silvåkratornet.I en tall nära tornet satt två kattugglor och vilade. I sjön rastade diverse änder. 

Stare

Sista stoppet för dagen blev Hardeberga stenbrott. Ganska snabbt hittade vi honan liggande i boet, så förhoppningsvis så blir det ungar här även i år. Även här såg vi pilgrimsfalk. Totalt 67 arter blev dagens facit. En hel vårfåglar blev det, men konstigt nog inga tranor

Innehållet i bomaterialet gav en fingervisning om vem som hade bebott holken. Var det mossa så är det mesar, gräsmaterial använder rödstjärt och svartvit flugsnappare, medan pilfink och gråsparv använder fjädermaterial. I några holkar fanns det ägg från talgoxe, rödstjärt och blåmes kvar. En holk var bebodd av två större skogsmöss som nyfiket tittade fram, så de fick ha sitt bo i fred. Några holkar hade haft  bi, humlor och bålgetinge som invånare.

Rensningen gick på ett par timmar och efteråt samlades vi för fika, korvgrillning och genomgång av vad som hittats. Totalt rensades ca 130 holkar och kanske 20 var obebodda, så holkarna fyller verkligen sittsyfte härute. En del holkar plockades ned för att sättas upp vid Fulltofta Naturcentrum
Givetvis observerades det  fågel också denna dag, även om det inte var mycket. Gråhäger, sångsvan, ormvråk, röd glada, stjärtmes och nötväcka hamnade på artlistan.
Stort tack till alla som ställde upp denna dag

Lars-Olof

Det fanns en hel del häger, som utplacerat sig längs strandkanten. Vidare såg vi mängder med vigg, knipor och gräsand. Bläsand, brunand, storskrake, småskrake, kricka och knölsvan samt skarv fanns också i ett flertal. Vi kunde njuta av vårt medhavda kaffe i solen innan vi bestämde oss för att köra till Tosteberga ängar. På promenaden till vattnet hoppades vi få se varfågeln, men den lyste med sin frånvaro. I vattnet utanför såg vi ett flertal årsgamla knölsvanar, i övrigt var det sparsamt, förutom ett stort gäng sädgäss och enstaka skäggdopping. Eftersom solen gått i moln blev väderleken en aning kallare och vi gick mot bilarna igen. Hälften av gänget åkte vidare till Skräbeåns utlopp och den andra hälften åkte hem.  Samtliga funna arter, se artlistan.

Vid pennan

Ann-Margret Svärd-Nilsson

Exkursions deltagarna tillbringade 10 minuter på denna fågel som satt ensam och tyst i sitt slåen busk. Vad tror du den är? Mail ditt förslag till Richard Dodsworth

Vi så ingen kungsfiskar eller strömstare ved Skräbeån, men över 200 grönsiska och 3 trädkrypare. Vid Edenryd grönfink och enenstaka havsörn. Vid Valje var der många änder och sångsvaner. Vid nöje granskning av vigg flokken, hittades 3 bergänder.

Hassel i vinterdragt

Och till alla som inte var med dit vägen - ni skulle ha sett den; alla adjektiv saknar bärkraft eller känns för tunna. Att vara uppe i tid är en nåd. Jag och Lars-Olof sitter i bilen och vi vill liksom omfamna det vi ser. Helt spontant vill man dra till med ett “Halleluja” som en hyllning till Leonard Cohen som just gett sig av till en av "Guds gårdar" som Almqvist skrev om i ett brev. Allt runt oss tycks vara milt och andligt. Men den där glorian av andlig ödmjukhet i landskapet tar förstås vändningar åt olika håll; den vintriga marken blir sensuell med sitt skulpturala linjespel. Och alla ormvråkar längs vägen med sina egyptiska silhuetter talar ett annat språk och berättar om en annan verklighet.

Var är den?

Målet, fäladen ligger i utkanten av Romelåsen mellan Genarp och Blentarp. Det är skog kring fäladen och den är som ett vatten i vind med hasselbestånd. Och här kan man alltid hitta nötkråkan. Här kan den samla och lagra sin favoritföda: hasselnötter. Vi går omkring för att få syn på denna udda och lite luriga fågel. Trots sina glänsande droppar som rinner ner mot stjärten har vi vissa svårigheter att upptäcka den – självklart: den är sitt landskap. Men som vi så gillar den solen och visar upp sig något. Även en flock sidensvansar vill ha koll på läget. Allas blickar riktas mot björktoppen. Vem vill inte se Europas stiligaste fågel? Så ungefär sa en känd skådare. Tropikfärgen? Kraftfullheten? Nå: vem kan förneka det estetiska blickfånget? Och allt sant där är ju bra för människan - all onödig slagg rensas bort i själen.

Fikapaus vid Sjöholmen

Skadning vid Sjöholmen

Vi stannade inte så länge, utan körde vidare upp mot Södra Munkarp, där vi skrämde upp ett dussin röda glador som nog avvaktat dimmans upplösning i en trädridå. Vid Sjöholmens badplats parkerade vi och travade iväg mot Rönneås utlopp ur Västra Ringsjön. Här låg dimman tät över sjön och ån, men vi fick se en skymt av två kungsfiskare.  Hörselskådning gav massor av grågäss som osynliga flög över, liksom några tranor. Mycket småfågel pep i buskarna, framför allt gransångare, järnsparvar och rödhakar. En trädgårdssångare visade sig, gröngöling och större hackspett kacklade. Vi avslutade här med att fika på bänkarna vid badplatsen. Nu började solen bryta genom dimman och vi bestämde oss för att fortsätta exkursionen vid Gäddängen.

Större strandpipare, Gäddängen

När vi kom dit hade dimman torkat upp och det var varmt och skönt. Det mest spektakulära här var ägretthägrarna, som varit stationära ett tag och som häromdan utökats från tre till fyra, som stod och glodde i norra delen av våtmarken. Här har varit lite olika vadare på sistone när dammen blivit grundare, men idag syntes bara en skogssnäppa och några enkelbeckasiner förutom en massa tofsvipor. Ingen kungsfiskare, ingen gjuse eller lärkfalk som kunde förväntaas. Bland alla änder fanns snatterand och skedand. En vattenrall väsnades i vassen på nära håll vid plattformen.  Som avslutning spanade vi över Östra Ringsjön från fågeltornet. Där ute fanns en massa grågäss och bland dem några vitkindade, ett trettital sångsvanar och en del brun- och bläsand. En ung havsörn vållade en viss uppståndelse. På sandrevlarna syntes ett par forsärlor och en välkamouflerad ung större strandpipare.