Lördagen den 1 mars, körde vi norrut för att besöka Magle våtmark och Finjasjöns fågeltorn.
Båda lokalerna ligger i Hässleholms kommun.
Vi samlades vid ICA i Hörby kl 07.00. 6 gjusar som efterhand utökades med ytterligare 6, totalt 12 gjusar.
Vädret var inte på topp men det var humöret på oss som skulle skåda. Lena o Lennart som var först på plats hade stått en stund på parkeringen och lyssnat till en grönfink. Den har sitt speciella läte som vi väl knappast kan kalla sång, knirr eller knarr närmast, men absolut ett vårläte.
I Höör samlade vi ihop oss för färden norrut. Vi var framme vid våtmarken ungefär kl 08.00. Det är inte så långt bort som det verkar. Om ni inte varit vid våtmarken tidigare så kan vi som var där berätta att den är verkligen värd ett besök. Nu var vi kanske ute i tidigaste laget men om ca 1 och 2 månader kommer denna lokal sjuda av liv och rörelse. Vi fick naturligtvis se fåglar idag (mest knölsvan som vi tappade räkningen på) men det kommer definitivt mera.
Vi började vår långa sköna promenad runt området. Vindstilla, fuktigt och dimman låg som ett täcke över platsen. Många vackra naturbilder blir det även i dimman.
Morgonpigga Gjusar
Lugnt och fridfullt
När vi står vid första stoppet hör vi klappret mot vattnet när en svan börjar lyfta. Klappret tilltog och allt som allt kom det 9 knölsvanar rakt emot oss. De hade inte fått luft under vingarna så Lars-Olof ropar lite skämtsamt….huka er, de anfaller…..när de precis kom så högt att de gick över oss. Vi nästan mer kände än hörde vingslagen. Vad pampigt! De flög en runda och efter en liten stund hör vi vingslagen igen när de kommer tillbaks och går ner i dammen.
Huka er…jag orkar inte lyfta! , foto Jan-Olof
Vi gick i sakta mak och stannade till lite här och där. De första killarna gick inom gömslet men återvände nästan omgående och berättade att det inte var värt att kalla gömsle. Förfallet och högt gräs omkring.
Vad gömmer sig i vassen?
Gjuseflicka på villovägar
Många storskrakar låg i vattnen likaså knipa och vigg. En och annan gråhäger flög också omkring.
Gärdsmygen sjöng i någon buske och olika trastar hördes. Ett gäng ringduvor drog snabbt förbi över våra huvuden något högre än vad svanarna gjort.
En landande storskrake, foto Jan-Olof
Sångsvan, foto Jan-Olof
Kanadagäss, foto Jan-Olof
Herr och fru Knipa, foto Jan-Olof
Visst är det vackert!
Två Gjusar som njuter i vårdimman!, foto Jan-Olof
Ett blivande par?
Tillbaks till bilarna väntade vårt goa fm fika. Vi var sååå sugna………..kl hade hunnit ända till 09.30.
Mmm……vad gott!
Efter fikat körde vi in genom Hässleholm och västerut mot Finjasjöns fågeltorn. Dimman följde oss hela vägen så vi var inte speciellt hoppfulla om att få se något. Vi körde in på den uppkörda vägen, många djupa vattenhålor gjorde att vi smög in med våra bilar. Vi parkerade och några gick längst ut till strandkanten och några gick upp till tornet inklusive lilla Alice som hämtades ner av husse.
Lennart och Lena har klättrat högt.
Det gjorde Alice också, nerplockad av husse Christer.
Vi bestämde ganska snabbt att köra hemåt för vi räknade med att dimman låg över hela Skåne precis som de sagt på nyheterna.
Vi drog mot gömslet och Gäddängen. Ett par hade lämnat oss men vi andra 10 tog oss en promenad ned dit. Vilket fint torn det blivit! Alla var eld och lågor och imponerade av den fina byggnaden. Tidigare på dagen hade vi pratat om gömslet och sagt att vi måste ha ett namn på det……….och om detta kommer mera information via mail.
Gömslet vid Gäddängen, foto Jan-Olof
Gömslet Gäddängen.
Gravänder, foto Jan-Olof
Fikapaus igen, smakade ännu bättre vid det fina bordet.
Glada Gjusar.
I vattnet fick vi se gravänder, krickor, knipa, vigg, häger och i bakgrunden sjöng gulsparven vackert. Inget knirr här inte.
Vi beundrade miljön där vi skall hänga upp många holkar och var inte så lite imponerade av de gamla ekarna och de charmiga risiga buskarna. Vilket liv här blir om några veckor.
Gjusar på väg hem förbi de vackra ekarna.
Nöjda med dagen började vi gå tillbaks till bilarna och över oss kom 3 tofsvipor och en liten bit fram hörde vi lärkan drilla i skyn. Vi kunde bara tänka ÄNTLIGEN VÅR!
Margareta