Nu åkte vi til Sjöbos våtmark, var där var kricka, bläsand och et par gravänder på vattnet, och 3 tranor gick på åkern bakom. En strandskata sås också, och där var många tofsvipa, och sånglärkor sjöng överallt. Härifrån åkte vi ad Kumlagårdsvägen var vi måtte stanna och kolla en stor flock vitkindad gäss, 6 sädgäss, en del bläsgäss samt grågäss. Vidare farten långs ängarna sås vit stork i närheten af Hemmestorp, men inga kronhjort, som man kan ofta se här.

På väg förbi Vombs reningsverk vältade regnet ner men da vi kom til ängarna var regnet blåst borta, och vi kunna se mängder av vitkindad igen, samman med tofsvipor, gravänder och sånglärkor. Vid tornet var det fortfarande ruskigt, men 3 sävsparv sås vid bron. Då kom en liten flock 13 tranor flygande ifrån syd, och så en till på 13 och till sist en flock på 14. En fjällvråk ryttlade nord för tornet innan regnen blandat med snö började igen, och vi slutade turen för idag.
Jonathan och jag åkta förbi Hjularödssjön på väg hem, för att se om de 12 ägretthäger vi hade set i onsdags fortfarande var på plats, men där var bara 4, och för at sluta vore örnspåningsexkursion riktigt av, en havsörn.

Solen lyste från en blå himmel vid samlingen i Gårdstånga. Några domherrar och en stenknäck blev de första kryssen denna dag.

Rörhöna, Lunds reningsverk

Sothöna, Lunds reningsverk

Framme vid reningsverksdammarna i Lund väntade Jan på oss. Vi började gå runt dammarna. Änder som snatterand, bläsand, vigg, storskrake, gräsand, brunand och knipa sågs i stora antal. En vattenrall upptäcktes i vasskanten och skapade extra glädje. Vi hoppades på forsärla och kungsfiskare men de såg vi inte.

Smådopping, Lunds reningsverk

Bläsand, Lunds reningsverk

Nästa lokal blev Löddesnäs ute vid Bjärred där dagens första fika intogs.

Storskarv, Lunds reningsverk

Knölsvan, Lunds reningsverk

Ormvråk, Löddesnäs

Här har man rest ett nytt fågeltorn och härifrån sågs bl a en flock snösparvar och någon hörde skäggmes i vassen.

Löddesnäs

Vidare till Salviken och här kryssades bl a storspov, strandskata och stjärtand.
Sista lokalen blev plattformen vid Lundåkrabukten. Lasse L ville ha skärfläcka och större strandpipare på årslistan och som tur var så hittade jag sådana till honom. Även kärrsnäppor rastade.
Efter detta avslutade vi dagen.

Några av de 300 Storspovar vid Lundåkra bukten

Detta blev inte ett lika poetiskt referat som när Gert-Åke skriver. Han var hemma framför tv:n och stöttade de svenska tjejerna som tog vm- guld i lagsprinten. Jag fick täta rapporter hur det gick i kvartsfinal, semifinal och final från honom.
Nu är våren på gång och fåglarna börjar komma tillbaka från sina vinterkvarter.
Det är en härlig tid som ligger framför oss

Lars-Olof

Tack till Jan-Olof för de fina bildar

Totalt är det 120 holkar uppsatta, fördelade på 76 vid Gäddängen, 24 runt Gjuseboet och 20 vid Fulltofta Naturcentrum.
Av de 120 holkarna var 109 bebodda.

Av bomaterialet att döma är det, som vanligt, talgoxe och blåmes som dominerar. Glädjande nog har vi också haft svartvit flugsnappare, nötväcka, entita och stare som hyresgäster.
Dessutom har vi haft 5 st getingbo men det påverkar inte fåglarnas beteende, eftersom getingarna etablerar sig först efter det att fågelungarna lämnat boet.

Om vi betänker att det i snitt kommer ut 6-7 ungar från varje holk (talgoxe och blåmes har som regel stora kullar) så är det en stor mängd fåglar som vi ”producerar” i våra holkar. Å andra sidan kan 60-70% av ungarna dö det första året, men nettot blir ändå stort.
Året 2018 får betraktas som ett mycket bra år för våra bevingade vänner.

Tala om vinterbad med kläder nå. Tänk er: ett vildsint regn som bara trillar ner. Det var som fan själv hade gått in i regnet. Men som sagt: Skådare är ett segt släkte. Man kopplade på en galghumor av bästa märke. Att titta i tuben var som att titta in i ett akvarium. Krypande vatten gjordes till poesi. Då, mitt i allt: Allt tar en ny vändning; Låt mig genast säga; människor är betydligt bättre än sitt rykte. Det kom en hand av en vänlig själ som förbarmade sig - han bjöd in oss nå värme och kaffe i byns församlingshus. Och inte bara det - huset var ett museum där föremål och bilder kunde berätta om en annan tid, om en annan värld, som nu nästan är bortglömd, då det handlade om fiske, båtar och hårt arbete. Aldrig lär vi glömma denna vackra gest. Ingen som inte var med kan förstå. Och Tosteberga gav oss fem havsörnar.

Vid Äspet, vid Åhus hade vädret gått in i en ny andning. Det kändes liksom hur artlistan nrickades av i ett annat tempo. Och åter muntra tillrop. Här något som man kan se vid Äspet: bergand, snatterand, brunand, gravand, kricka, vigg och ängspiplärka. Sen såg vi en flock småfåglar som fladdrande småprickar som bara tycktes leka fram sin glädje i luften men ingen ville identifiera själva arten. Mycket kunde ju tänkas. Dessa småfåglar har ett ytterst kort liv: Varför inte jubla nu? Plötsligt skriker någon till - en pilgrimsfalk. Glöm tuben; man hinner inte; världens snabbaste fågel är på gång. Den sveper runt fågeltornet och allt bevingat lyfter. Vi ser ett skådespel. Man förstår genast pilgrimsfalkens status. Min gud, vilken skapelse. Alla fåglar runt oss bildar en oredig röra (som nog är redig) som ser ut som en virvel för att skapa förvirring för falkar och örnar men skapa trygghet för sig själva. Liv står nå spel. Och pilgrimsfalken är en skicklig jägare även om den kan missa bytet på grund av farten. Men det är ändå snabbheten som gör den till luftens härskare. Se hur vingarna bär på den suveräna friheten. Att en sån fågel kan vara möjliga Den måste ju betraktas som evolutionens mästerverk. Jag blir alltid djupt berörd när jag ser den.

Nästa anhalt: Yngsjö kyrkokapell. Numera berömd för sina många glador. En sånglärka möter oss - vår redan? Är den tidig eller har den övervintrat? Bortom ett fält fyra eller fem glador i luften ovanför och kring några träd, Men vilken är en brunglada? Färg och stjärt avgör eller bestämmer - men när allt är i rörelse, det vrids och vänds, färgen ändras med ljuset, då blir det en dialog som växlar mellan det man ser och det man tror att man ser. Jo, vi ser en brunglada. Lars-Olof är helt säker. Vilken gåva att kunna se som en indian. Även en sparvhök dyker upp - ville nos bara kolla in läget. Det kan man kanske förstå.

Därefter: Friseboda. En plats jag känner starkt för; kan säkert vara en plats för romantik. Det finns en frid av andlig dimension just där och ljuset rör sig ofta som en melodislinga över havet. Och lite längre bort har vi den vilande och omtalade jätten. Och fåglar här ocksà: sjöorre, svärta, storlom eller smålom, skäggdopning. I närheten av stranden, borta vid ån, kan man få se en tropisk skönhet vid namn kungsfiskare

Hemfärden: Såg vi en spetsbergare eller inte? Troligtvis inte! Det blev inte rätt färg på benen. Som alltid en balansgång mellan det säkra och osäkra. Det var nog mest sädgäss och grågäss. Och till sist: Nog hittade vi en mening i dagen och till er som inte var med - jag hoppas att jag har förmedlat något av ett drama.

Gert-Åke Olofsson

Artlistan 54 arter

Knölsvan Sångsvan Sädgås Grågås Kanadagås Vitkindad gås Gravand Bläsand Snatterand Kricka Gräsand Brunand Vigg Bergand Alfågel Sjöorre Svärta Knipa Salskrake Småskrake Storskrake Fasan Skäggdopping Storskarv Gråhäger Brun glada Röd glada Havsörn Sparvhök Ormvråk Pilgrimsfalk Skrattmås Fiskmås Gråtrut Havstrut Tamduva Större hackspett Sånglärka Ängspiplärka Gärdsmyg Rödhake Koltrast Blåmes Talgoxe Skata Kaja Råka Kråka Korp Gråsparv Pilfink Bofink Grönsiska Gulsparv Bofink Grönsiska Gulsparv