Fjållmossen 2-4-2016 av Gert-Åke Olofsson
En himmel som upphettat järn
Klockan är runt fem. Inte en käft syns. Kanske inte så konstigt. Det ar väl bara fågelskadare och nattrumlare som ar uppe vid den har tiden. Jag står och väntar på Joakim. Än en gång är det dags för Gjusarna. Medan jag väntar håller koltrastarna låda. Erik Rosenberg skrev att en koltrast kan upp till tolv olika strofer och då är minst en strof ett musikaliskt mästerverk. Han skriver som om koltrasten snott något från en schlagers eller en symfoni. Det om det. Nu är vi i Hörby på vår mötesplats. Många har ställt upp. Vem vill inte se en orre spela? Det blir en snabb ordväxling och några handslag och sen drar vi mot Skånes eget lilla Lappland : Fjällmossen.
Varfågel Fjällmossen 2-4-2016
Väl där så ar det några kilometer att gå till fågeltornet. Det gör inget. Landskapet är som gjort för en konstnär; lite vemodigt men suggestivt. Hör man sen samtidigt trumpetande tranor och möts av fågelsång som ska artbestämmas till en himmel som upphettat järn så väcks många känslor och alla kan ju förstå att den korta promenaden blir ganska lång. Och kryssen bara ramlade in : spillkråka, taltrast, gulsparv, större hackspett, gransångare, varfågel, trädlärka. Men borta vid tornet ville inte orrarna som vi. Men det är ändå spännande ögonblick. Vem vet vad som dyker upp? Tålamodet fick sin belöning : en hämpling, en flock domherrar och – en blå kärrhök.
Gråhakedopping, Hjularöds våtmark 2-4-2016
Nästa hållplats Hjularöds våtmark som i mina ögon ser ut som två sjöar. Lasse klagade på antalet fåglar. De blir bara färre och färre. Har han rätt? Kanske. Men artbeståndet växlar med tiden. Det är högkonjunktur och lågkonjunktur även bland fåglar. Och få är väl utsatta som fåglar. I syd Europa är en sångfågel en läcker maträtt. Helt absurt! Åter till våtmarken som knappast var artfattig – hör här : gråhakedopping, salskrake, kricka(10), kungsfågel, järnsparv och så vidare. Sen förbi den romantiska riddarborgen där man nästan förväntar sig en viss Ivanhoe och ner mot Vombs ängar med en hänförande utsikt över Skånes kanske finaste skådningsområde.
Sällan blir man besviken. Detta att se tusentals vitkindade gäss som lyfter när en havsörn närmar sig är riktigt häftigt. Det är som om någon rycker i ett snöre och att föreställningen kan börja. Och som vanligt : detta att se blir till en skön konst. Vilken färg har benen? Hur lång är näbben? Ser vi en rödbena? Är det en brushane? Kolla : en enkelbeckasin – ja, så kan det låta och just denna fågel är lite rolig med en näbb som tycks vara för lång. Men tiden går fort och vi måste vidare och efter fikapausen är målet Krankesjön.
Antagligen ska man komma tidigt eller sent. Det vi såg var lätt räknat. Det jag tar med härifrån är några danskars glädje över att ha fångat två rödgladors lek i luften. Vi nästan möttes av en religiös upplevelse. Lasse hade en rolig och frågande kommentar om det inte finns rödglador i Danmark? Man kan ju alltid undra. Men rödgladan är en grandios segelflygare. Jag kan känna samma glädje. Som den behandlar vinden. Stjärten är ett koordinerat instrument. Evolutionen har gjort sitt. Allt är finslipat. Allt för att övervinna den omöjliga naturen. Allt som inte är perfekt för att överleva är bortrensat. Det är Darwins naturliga urval. Allt som inte kan anpassas går under. Så hårt är det.
Nu Hardeberga och stenbrottet och berquvsparet som blev en av dagens höjdpunkter. Först såg vi intet; sen tofsar och runda ögon och en hona på ägg i en klippskreva. Honan hade nog sett till att hannen fanns på avstånd för där fanns han. Frågan man ställer sig är ju förstås : varför bygga bo här? Rakt under krossar maskiner sten om dagarna. Nästa fråga : Hur kan berguven med sin starka hörsel stå ut? Man kan ju föreställa sig hur det väsnas i ett stenbrott. Vi hade inte klarat en dag utan hörselskydd. Det är en gåta. Men ugglor är speciella. Ofta helt orädda. Ofta kan man komma mycket närma. Den bara tittar och ser lugn och trygg ut. Jag har själv stått helt nära en lappuggla och den verkade helt obekymrad. Så händer det som kan hända när vi står vid stenbrottets kant. Det blev högljutt. En märklig vråk satt på en klippavsats. Ja, hur ser den ut ropade någon! Och jag måste medge att det var den vackraste vråk jag någonsin har sett. Det var en Börringevråk och nästan helt vit. Jag såg det när den började flyga. Den fick sällskap, men inte var den av samma klass. Och med Hardeberga stenbrott satte vi punkt för en lyckad dag. Jag tror till och med att Lasse, vår fågelexpert, var nöjd. Det blev mer än 70 fågelarter.
Gert-Åke Olofsson (bild : Joakim Setterlund, Per-Uno)
Artlista (75) : Lasse Lundquist
Knölsvan, Sångsvan, Bläsgås, Grågås, Kanadagås, Vitkindad gås, Gravand, Bläsand, Snatterand, Kricka, Gräsand, Stjärtand, Skedand, Vigg, Knipa, Salskrake, Fasan, Skäggdopping, Gråhakedopping, Storskarv, Gråhäger, Vit stork, Röd glada, Havsörn, Blå kärrhök, Ormvråk, Sothöna, Trana, Strandskata, Tofsvipa, Kärrsnäppa, Brushane, Enkelbeckasin, Storspov, Rödbena, Skrattmås, Fiskmås, Gråtrut, Skogsduva, Ringduva, Berguv, Spillkråka, Större hackspett, Trädlärka, Sånglärka, Sädesärla, Gärdsmyg, Järnsparv, Rödhake, Koltrast, Björktrast, Taltrast, Rödvingetrast, Dubbeltrast, Gransångare, Kungsfågel, Blåmes, Talgoxe, Nötväcka, Trädkrypare, Varfågel, Skata, Kaja, Råka, Kråka, Korp, Stare, Pilfink, Bofink, Grönfink, Steglits, Hämpling, Domherre, Gulsparv, Sävsparv
