Öland vår 2016
Skulle det skrivas eller inte? Skulle det skrivas om Gjusarnas skådning på Öland? Många tankar! Vill man det? Har man behov av det? Har jag något nytt att komma med? Jag vet inte.
Att vara Gjuse är en passion och om ingen annanstans så blir den fysiskt påtaglig på Öland. Allt gick vår väg. Och vår Herre fixade vädret. Och kanske drog han i osynliga trådar till 140 fågelarter som vi prickade in. Så tala om höjdpunkter, känslor, utbrott av glädje, samhörighet, gemenskap genom det vi ser. Somligt är i minnet för alltid. Ängshöken är en klassisk balett utan scengolv. Simsnäppan, den smalnäbbade vid Seby, som blev ett nytt kryss för Gjusarna och till en Budapestbakelse på ett café med tornseglare som tak. Så duvan vid Segerstads kyrka – en duva är en duva men en turturduva något annat. Detta med tanke på all uppståndelse. Först inget när vi körde förbi och sen när vi vände på larm, bilar och skådare överallt. Och sällan har man väl mött så mycket vänlighet. Två eller tre tuber blev genast min med rätt inställning. Vackert och ett stort tack till dessa skådare.
Två platser har fått ett eget rum i mitt hjärta: Lilla Horn som är en sällsynt värld. Har ni hört Beethovens pastoralsymfoni så har ni också sett Lilla Horn. Platsen är underbart förförisk, nästan en slags utopi av hur den svenska naturen borde se ut. Ekar, ängsblommor, en regnbåge som trillat ner och gått sönder, körsång, flugsnappare och ljuset som får allt att vibrera och röra på sig. Och tänk att här finns en blomma med detta namn: Späd ögontröst.
Den andra platsen: Petgärde träsk – lyssna: Ängshök, brun kärrhök, pungmes, rosenfink, enkelbeckasin och allt på en gång. Vem har råd att inte vara Gjuse eller fågelskådare?
Gert-Åke
Se galleriet för mer fantastiska bilder
Svensk besøg ved Gundsømagle
Vi låter danskarne referer! Dagbladet 9/5/2016 Roskilde Avis 13/5/2016
27 gjuser (inklusive 2 nya medlemmar) tog bussen mot Danmark.
Väl framme vid 08:30, var det dags för en kopp kaffe och smaka manna från almträdane som har vuxit från stubbar kvar efter almsjuka, medan vi väntade på de danska deltagarna.
Vi delade upp oss i två grupper (nedan ser vi 2 av de 4 duktiga ledera), en började i vassen, den andra vid parkering. Kattuggla ungar hadde tyvärr lämnat holkan dagen innan och var ingenstans att hittas. Vid fågeltornet var det danska ledare stolta över att notera minst 17 svarta tärnor – de häcker ännu inte på sjön, och ses på sträck.
Över ängan
flög en ensam stork – en av det svenska paret där bosatt sig i området 5 år sedan.
Skäggmesan glimmas från den andra fågeltornet , och igen i vassen, var båda sävsångare och sävsparv sjungade.
Fågellistan 52 arter :
Knölsvan
Grågås
Gräsand
Brunand
Vigg
Fasan
Skäggdopping
Storskarv
Gråhäger
Vit stork
Brun kärrhök
Sparvhök
Ormvråk
Tornfalk
Vattenrall
Sothöna
Tofsvipa
Skrattmås
Fiskmås
Fisktärna
Svarttärna
Tamduva
Skogsduva
Ringduva
Gök
Större hackspett
Ladusvala
Hussvala
Sädesärla
Gärdsmyg
Rödhake
Näktergal
Rödstjärt
Koltrast
Sävsångare
Rörsångare
Törnsångare
Svarthätta
Gransångare
Lövsångare
Skäggmes
Blåmes
Talgoxe
Nötskrika
Kaja
Råka
Kråka
Stare
Bofink
Steglits
Gulsparv
Sävsparv
Abullahägen och Skarhults våtmarker, 30/4/2016
Vi var 7 morgonpigga där mötes ved Abullahägen till grisaskrikarna ifrån gråhakedoppingar i en kall blåst. Där var gott om fågelsång, grön- gran- och lövsångare, svarthätta, rödstjärt och kanske en svartvit flugsnappare, men den kunde vi inte hitta. En gärdsmyg sjungit ifrån toppen av en 30 meter hög gran träd. Sångsvanen var på bon. Vidare över bron, var en sädesärla sat fint, för at skådar efter ringtrast. Vi hittade ingen, men det verkade bli varmare och ladusvalarna var på fångst högt uppe. Lövet var ganska späd på de flesta träd, och sångarna var synliga ännu, men ofta svårt at få set bra. Et par tornsångare måtte kollas i feltmanulen, da de var helt tysta. De blev dubbelkollat hemma av Joakim, da vi hört och så ärtsångare senare.
Efter fika pausen åkte vi till Skarhult, men där pågick jakt, så vi blev ved parkeringen och skådad på avstånd. Jägarna lod 7 dovhjort i spring över felten, de hadde tydligt fokus på något de trodde var i buskar ost om sjön. Fåglarna på den västlig sjö lod sig inte märka av förstörning, 3 tranar stod och betade vid kanten.
Spring cleaning
Att vara fågelskådare är inta bar att titta på fåglar.
Städa kan det också bli ibland.
Vi var ett glatt gäng, Ann-Magret, Sven-Åke och jag Lennart.
Som såg till att såpskura golvet, takstolar, bänkar och bord, från minnen av fåglarna.
Så nu kan vi alla sitta där i såpdoften och dricka vårt kaffe och höra och se på fåglar, och njuta av rent Gjusebo.”
Trandans vid Pulken
Nu beslutade vi avsluta exkursionen då klockan närmade sig halv fyra och tog farväl av Sven-Åke. Vi andra tog en pizza i Degeberga och nu hade krafterna återvänt något. Då jag inte lyckats årskryssa strömstare stannade vi till vid Forsakar och gick längs ån till fallet. En forsärla såg vi på väg dit, men ingen strömstare. Väl vid fallet säger Joakim: – Där kom en vit boll flygande! Vi förstod att han sett en strömstare och dess vita bröst. På väg tillbaka lyckades vi se den flera gånger. Kul. Tillbaka i bilen kom larm om en ringtrast vid Övedskloster, så det var bara att bege sig dit. Efter lite letande så skrek Joakim att han såg den och vi andra kunde också få njuta av den. Joakim är bra på svarta fåglar med vitt bröst.
Nu började klockan närma sig 19 och vi hade varit ute i tolv timmar så då var det dags att bege sig hemåt.
En fin dag med många fina arter var över.
En himmel som upphettat järn …
Fjållmossen 2-4-2016 av Gert-Åke Olofsson
Klockan är runt fem. Inte en käft syns. Kanske inte så konstigt. Det ar väl bara fågelskadare och nattrumlare som ar uppe vid den har tiden. Jag står och väntar på Joakim. Än en gång är det dags för Gjusarna. Medan jag väntar håller koltrastarna låda. Erik Rosenberg skrev att en koltrast kan upp till tolv olika strofer och då är minst en strof ett musikaliskt mästerverk. Han skriver som om koltrasten snott något från en schlagers eller en symfoni. Det om det. Nu är vi i Hörby på vår mötesplats. Många har ställt upp. Vem vill inte se en orre spela? Det blir en snabb ordväxling och några handslag och sen drar vi mot Skånes eget lilla Lappland : Fjällmossen.
Väl där så ar det några kilometer att gå till fågeltornet. Det gör inget. Landskapet är som gjort för en konstnär; lite vemodigt men suggestivt. Hör man sen samtidigt trumpetande tranor och möts av fågelsång som ska artbestämmas till en himmel som upphettat järn så väcks många känslor och alla kan ju förstå att den korta promenaden blir ganska lång. Och kryssen bara ramlade in : spillkråka, taltrast, gulsparv, större hackspett, gransångare, varfågel, trädlärka. Men borta vid tornet ville inte orrarna som vi. Men det är ändå spännande ögonblick. Vem vet vad som dyker upp? Tålamodet fick sin belöning : en hämpling, en flock domherrar och – en blå kärrhök.
Nästa hållplats Hjularöds våtmark som i mina ögon ser ut som två sjöar. Lasse klagade på antalet fåglar. De blir bara färre och färre. Har han rätt? Kanske. Men artbeståndet växlar med tiden. Det är högkonjunktur och lågkonjunktur även bland fåglar. Och få är väl utsatta som fåglar. I syd Europa är en sångfågel en läcker maträtt. Helt absurt! Åter till våtmarken som knappast var artfattig – hör här : gråhakedopping, salskrake, kricka(10), kungsfågel, järnsparv och så vidare. Sen förbi den romantiska riddarborgen där man nästan förväntar sig en viss Ivanhoe och ner mot Vombs ängar med en hänförande utsikt över Skånes kanske finaste skådningsområde.
Sällan blir man besviken. Detta att se tusentals vitkindade gäss som lyfter när en havsörn närmar sig är riktigt häftigt. Det är som om någon rycker i ett snöre och att föreställningen kan börja. Och som vanligt : detta att se blir till en skön konst. Vilken färg har benen? Hur lång är näbben? Ser vi en rödbena? Är det en brushane? Kolla : en enkelbeckasin – ja, så kan det låta och just denna fågel är lite rolig med en näbb som tycks vara för lång. Men tiden går fort och vi måste vidare och efter fikapausen är målet Krankesjön.
Antagligen ska man komma tidigt eller sent. Det vi såg var lätt räknat. Det jag tar med härifrån är några danskars glädje över att ha fångat två rödgladors lek i luften. Vi nästan möttes av en religiös upplevelse. Lasse hade en rolig och frågande kommentar om det inte finns rödglador i Danmark? Man kan ju alltid undra. Men rödgladan är en grandios segelflygare. Jag kan känna samma glädje. Som den behandlar vinden. Stjärten är ett koordinerat instrument. Evolutionen har gjort sitt. Allt är finslipat. Allt för att övervinna den omöjliga naturen. Allt som inte är perfekt för att överleva är bortrensat. Det är Darwins naturliga urval. Allt som inte kan anpassas går under. Så hårt är det.
Nu Hardeberga och stenbrottet och berquvsparet som blev en av dagens höjdpunkter. Först såg vi intet; sen tofsar och runda ögon och en hona på ägg i en klippskreva. Honan hade nog sett till att hannen fanns på avstånd för där fanns han. Frågan man ställer sig är ju förstås : varför bygga bo här? Rakt under krossar maskiner sten om dagarna. Nästa fråga : Hur kan berguven med sin starka hörsel stå ut? Man kan ju föreställa sig hur det väsnas i ett stenbrott. Vi hade inte klarat en dag utan hörselskydd. Det är en gåta. Men ugglor är speciella. Ofta helt orädda. Ofta kan man komma mycket närma. Den bara tittar och ser lugn och trygg ut. Jag har själv stått helt nära en lappuggla och den verkade helt obekymrad. Så händer det som kan hända när vi står vid stenbrottets kant. Det blev högljutt. En märklig vråk satt på en klippavsats. Ja, hur ser den ut ropade någon! Och jag måste medge att det var den vackraste vråk jag någonsin har sett. Det var en Börringevråk och nästan helt vit. Jag såg det när den började flyga. Den fick sällskap, men inte var den av samma klass. Och med Hardeberga stenbrott satte vi punkt för en lyckad dag. Jag tror till och med att Lasse, vår fågelexpert, var nöjd. Det blev mer än 70 fågelarter.
Gert-Åke Olofsson (bild : Joakim Setterlund, Per-Uno)
Artlista (75) : Lasse Lundquist
Knölsvan, Sångsvan, Bläsgås, Grågås, Kanadagås, Vitkindad gås, Gravand, Bläsand, Snatterand, Kricka, Gräsand, Stjärtand, Skedand, Vigg, Knipa, Salskrake, Fasan, Skäggdopping, Gråhakedopping, Storskarv, Gråhäger, Vit stork, Röd glada, Havsörn, Blå kärrhök, Ormvråk, Sothöna, Trana, Strandskata, Tofsvipa, Kärrsnäppa, Brushane, Enkelbeckasin, Storspov, Rödbena, Skrattmås, Fiskmås, Gråtrut, Skogsduva, Ringduva, Berguv, Spillkråka, Större hackspett, Trädlärka, Sånglärka, Sädesärla, Gärdsmyg, Järnsparv, Rödhake, Koltrast, Björktrast, Taltrast, Rödvingetrast, Dubbeltrast, Gransångare, Kungsfågel, Blåmes, Talgoxe, Nötväcka, Trädkrypare, Varfågel, Skata, Kaja, Råka, Kråka, Korp, Stare, Pilfink, Bofink, Grönfink, Steglits, Hämpling, Domherre, Gulsparv, Sävsparv
På jakt efter pralinen…
Den 20 mars var det dags att besöka Kåseberga och ejdersträcket. Förhoppningen var att finna en praktejder insprängd i någon av flockarna.
Vi samlades i Hörby kl 7 och dimman låg tät över Mellanskåne. Fortsätter det så här så kommer vi ju inte att se något utanför pirarna i Kåseberga sade vi då. Vi var åtta st som gav oss i väg, men ju längre söderut vi kom desto mer lättade dimman. Framme vid målet mötte Jan och Pia upp. Nu var sikten mycket bättre och vi såg genast den ena ejderflocken efter dan andra dra österut. Utanför hamnen låg det en hel del alfågel och tre svarthakedoppingar rastade också. Efter ett tag var det dags för fika och det smakade mycket bra. Vi fikade i skift så att vi inte skulle missa något. Från backen upp mot Ale stenar sjöng lärkan högt i skyn. Efterhand avtog ejdersträcket och ingen praktejder hade behagat dyka upp så då avslutade vi här och begav oss till vinterfältet i Hammar. Dagen innan hade det rapporterats ett femtiotal kornsparvar här så vi räknade kallt med att få se denna art. Det visade sig dock bli svårt, men till slut så kom det en ensam fågel som rastade kort i en av pilarna innan den drog vidare.
Nästa stopp blev parkeringen vid Kabusa skjutfält och här fick vi en fin uppvisning av en pilgrimsfalk som skapade panik i en skrattmåsflock.
Nästa mål var Fyledalen och örnarna som man alltid ser här. Tyvärr vill varken havsörn eller kungsörn visa sig. Ny fikapaus här och sedan drog vi vidare till Ilstorp och hökugglan som varit här sedan i januari. Den var mycket samarbetsvillig och några fick fina bilder av den. Sedan blev det stopp vid Ilstorps våtmark och Vombs ängar innan vi avslutade dagen vid Silvåkratornet
Lars-Olof
Artlista
Knölsvan Bläsgås Grågås Vitkindad gås Kanadagås Gravand Bläsand Kricka Gräsand Brunand Vigg Ejder Alfågel Sjöorre Knipa Salskrake Småskrake Storskrake Skäggdopping Gråhakedopping Svarthakedopping Storskarv Vit stork Röd glada Ormvråk Pilgrimsfalk Sothöna Trana Strandskata Tofsvipa Storspov Skrattmås Fiskmås Gråtrut Havstrut Tordmule Tamduva Skogsduva Ringduva Hökuggla Spillkråka Sånglärka Ängspiplärka sädesärla Rödhake Koltrast Björktrast Entita Blåmes Talgoxe Nötväcka Trädkrypare Skata Kaja Råka Kråka Korp Stare Pilfink Grönsiska Gulsparv Kornsparv
Plattformarna färdiga!
Nu låter vi bilderna tala! 2 x 4 plattformar byggdes den 7 mars och sjösattes i Gäddängen den 8 mars. De fick namnen Hans och Greta! Nu hoppas vi på att någon/några vill bygga sitt/sina bo på plattformarna. Ett stort TACK till alla som hjälpt till. Ingen nämnd och ingen glömd!!!
Detta mötte oss på morgonen den 7 mars.
Glada gänget som skall jobba! Hans, Olle, Lars, Sven-Åke, Per-Uno, Rolf, Lennart, Leif och Åke.
Den innersta brädhögen har vi fått av Stiftelsen Skånska Landskap. Stort TACK!
P & G levererade bl a frigoliten.
Här planeras för fullt.
Lennart och Rune sågade.
Olle var vackert skyltad!
Lars hade skruven rätt i mun!
Första ramen klar. Lars och Margareta skruvade.
Den så viktiga fikapausen.
Leif, Hans och Per-Uno värmde sina hakor.
Första plattformen helt klar.
Roland tog över efter Margareta som hade fullt upp med kameran.
Rune, Hans, Per-Uno och Lennart.
Nu växer det på släpen.
Våra härliga åldermän, Olle och Åke, skruvade holkar till kniporna.
Vi hörde tranorna på åkern utanför. Underbart läte! Våren är på G!!!
Takdropp, det var blött!
Här går det undan! Hans och Richard lastar en plattform.
Roland och Lars lastar ännu en.
Nu är vi komna till Gäddängen.
Här bärs plattformarna till strandkanten.
Någon roade sig med att skjuta ut några i vattnet. Skulle de sjunka?
Än så länge flyter de.
Det här blir nog bra!
Dag 1 slutar här. Trötta och nöjda drog vi oss hemåt!
Men vad är på gång? Så många människor på en gång?
Nu skall det skruvas ihop.
Båten skall i vattnet.
Fint namn!
Hej och hå! Skjut på!
Så där, nu ligger den där.
Nu skall Lennart och Sven-Åke hämta in de flottar som flöt iväg igår.
Plattformarna hade under natten flutit ända bort till norra sidan av Gäddängen.
Rolf och Rune hade hämtat täckbarken på Lantmännen.
Lennart och Sven-Åke på väg.
Nu är de framme vid flottarna.
Och här börjar ett annat gäng att skruva. Jan, Leif och Lars.
Nu går det undan.
Första flaket ihopsatt.
Här kommer grabbarna med tre flottar på släp.
Dags med plint och kätting.
Nu läggs täckbarken på flotten.
Det öses för fullt.
Här jämnas täckbarken, måste vara fint till fåglarna.
Och nu fikapaus i det härliga vårvädret. Tranorna sjöng över våra huvuden.
Sven-Åke väntar på Lennart.
Här sätts trappor till ungarna. Så att de kommer upp på flotten igen när de trillat av.
Här åker Greta ut.
Snart på plats.
Här görs trappor till Hans.
En liten tur bort om till Olle, Roland och Christer som sätter upp knipholk.
Här är Hans på väg ut.
Här ligger Greta.
Nu skall barken jämnas.
Så, då var det klart! Hans på plats!
Båten har gjort sitt.
Upp på släpet igen.
Vi beundrar Olles arbete.
Här gick vi alla hit när vi var klara med flottarna. Spännande!
Nu reser vi holken.
Här har vi Olle och Christer som med Rolands hjälp fixat detta.
Nu får vi vår belöning. God mat på Nilssons Gästgiveri. Det var gott!
Rune och Rolf nöjda efter dagens insats.
Roland, Christer och Olle minst lika nöjda.
Gråhägerns dag!
Häger efter häger efter häger så långt ögat nådde. Idag har vi, som var med på exkusionen, utnämnt den 5 mars till Gråhägerns dag. Tror inte det är många exkursioner vi sett så många hägrar under så få timmar.
Vi börjar som vanligt…… i Hörby kl 07.30. Vädret var gråmulet och lugnt precis som experterna utlovat. På plats fanns 6 gjusar. Efter en kort pratstund drog vi vidare mot Snogerödsdammen. Där väntade 4 skådarkompisar på oss. De hade redan hunnit med domherre och sjungande gulsparv. I det lilla plurret vid parkeringen hade de sett 4 salskrakar som drog iväg när vi kom dundrande. Salskraken överraskade, att den finns i så små vatten?
Nej vi dundrade inte, det gick helt enkelt inte. Vi smög fram med våra bilar för att parera alla stora djupa hålor som fanns på vägen. Någon som har ansvar för denna väg?
Efter att alla hälsat på alla tog vi våra tuber och gick ner till dammen. Det var då kön av hägrar kom, en efter en..……ja, de var många. De flög längs sjön mot parkeringen där vi stått för en stund sen. Kanske vi störde.
Plattformen vid Snogerödsdammen.
I dammen hittade vi lite av varje gräsand, sothöna, knölsvan, salskrake, knipor, gråhäger mm. I luften flög glador och på åkern upp mot vägen hade råkor, kråkor och kajor samlats i flockar.
Här är det två knölsvanar som ger sig iväg.
Någon hade glädjen att höra sånglärkan och även här nere vid dammen sjöng gulsparven.
Efter en god stund gick vi tillbaks till bilarna för att köra till Sjöholmen. Skulle vi få se kungsfiskaren?
När vi kom tillbaks till bilarna mötte oss denna bild. En del av de hägrar vi sett hade gått ner på åkern.
På plats vid Sjöholmen bestämde vi oss för att skåda först och fika sen. Skulle vi klara att vänta? Vi började redan bli kaffesugna. Sagt och gjort, vi gick mot bron. På vägen dit kom en stor fågel flygandes emot oss. Till en början såg vi bara en siluett framifrån, inte lätt att artbestämma. Havsörn sa vi först. Nej, stämde inte. Vi stod där med våra handkikare, längs vägen, och försökte hitta kännetecken i det dåliga ljuset. Sen såg vi den i ett bra läge och kunde konstatera att det var en kungsörn. Inga dåliga grejer! Kung som kung. Nu hoppades vi ännu mer på kungsfiskaren.
Framme vid den berömda bron i Sjöholmen.
Väl vid bron såg vi en salskrake i sällskap med en storskrake innanför bron. En knipa låg där också. Utanför bron såg vi storskrake, salskrake, gräsand, vigg, knipa mm. När vi stod och väntade kom en havsörn så majestätiskt glidande borta över trädtopparna. Den är magnifik!
Järnvägsbron.
Långt borta under bron simmade storskraken och hans vita kompis salskraken.
Varför tar vi så få bilder på de här? För vanliga……………?
Lars-Olof! Vi fick stjärtmesar i dag också!!!!
Och så väntade vi och väntade. Skulle den inte kunna komma snart? Vi väntade förgäves.
Våren är på G!
Mera tecken på våren!
Tog en tur till dämmet för att kanske få se kungsfiskaren där. Gärdsmygen satt på en gren och drog över ån precis när vi kom. I ån, som var mycket välfylld, låg mycket änder och skrakar. Någon som studerade vattnet noga lyckades även få ögonen på en smådopping. På ängen en bit bakom ån hade Richard upptäckt en flock tofsvipor.
Här letar vi kungsfiskare.
Här fick vi se havsörn igen. En gammal fin sak med vit stjärt och ljust huvud. Allt enl Gert-Åkes fina beskrivning.
Gert-Åke är en ivrig skådare, ju närmre man kommer…………..nej, han trillade inte i!
Nöjda här gick vi till bilarna för dagens första fika och då var kl redan 10.30. Snacka om att vi var sugna. Vi gick till badplatsen men nu hade det blåst upp så mycket att vi faktiskt sökte lä i den lilla träbyggnaden som står där på gräset. Den där med kyrkbänken, ni vet.
Här har de redan börjat bygga på bålet till valborgsmäss.
Vi fikade inte speciellt länge. Vi skulle ju vidare och vi började faktiskt bli lite nerkylda. Skönt att få en stund i en varm bil.
Någon rolighet poppar alltid upp när vi är ute och killarna fick till det idag också. De kom på en ny fågelart, UMGÅS. Om än vi inte ser mycket fågel så UMGÅS vi och har det riktigt trevligt. Det är väl en gås som heter duga?
Nu skulle vi till Ry i Hänninge. Med Lars hjälp tog vi oss fram, över Ormanäs, på de böljande vägarna. Mycket vacker natur.
Skulle det bli något spännande där vi i fjor hade fjällvråk och tre havsörnar. Ja, vi fick se fina fjädrar från en svan som blivit något rovdjurs måltid. Richard tog med en fjäder hem för att analysera den. Hade den tillhört sångsvan eller knölsvan? Fjädrarna visade sig tillhört en knölsvan. Bra jobbat, Richard!! Hur skulle vi kunnat klara fågelskådningen utan varandra?
Här var lite fågel, väldigt lite. Lars nästan bad om ursäkt för sin hemmalokal. Absolut inte, Lars. Det är så roligt när du är med och hjälper oss med din digra kunskaper. Vem kan hjälpa att fåglarna tillfälligt flyttat till en annan plats? På väg tillbaks till bilarna såg vi en av dagens få ormvråkar.
Efter denna lokal bestämde vi oss för Stockamöllan och strömstaren. Nog skulle väl han visa upp sig?
Mycket vatten även här.
Visst är det vackert!
Tji även här. Vi tog en tur bort till bron vid Gunnaröds gård men med lika magert utbyte. Inte ens en spillkråka men väl trädkrypare och nötväcka.
Ännu en vacker vy!
Det trevliga som hände här var att Christina och Flemming kom körandes i sin bil och stannade till för en kort pratstund.
Glada gänget, nöjda med dagens exkursion! Nu var kl 12.30 och vi skildes åt här.
Resultatet blev inte så magert som vi först tyckte. Och att resultatet skiftar är väl detta som gör fågelskådning så spännande! Önskelista kan man ha men det är verkligheten som bestämmer om den uppfylls. Så blev det inte idag, bättre tur nästa gång och då är det Kåseberga och ejdersträcken som väntar.
Margareta
Artlista
Knölsvan sångsvan grågås kanadagås bläsand gräsand brunand vigg knipa
salskrake storskrake smådopping storskarv gråhäger röd glada havsörn
ormvråk kungsörn sothöna trana tofsvipa skrattmås fiskmås gråtrut
ringduva större hackspett sånglärka gärdsmyg koltrast björktrast
stjärtmes blåmes talgoxe nötväcka trädkrypare nötskrika skata kaja
råka kråka korp stare pilfink grönfink domherre gulsparv