Nu har vi varit där!! På Getterön. Vilken dag vi fick vara med om, och vilken tur vi hade med allt inkl vädret! Vi som var med säger bara….kan det bli bättre än så här? Nej, knappast.

Som vanligt bjuder vi på resan från första till sista minuten av dagen.

Vi startade från ICA i Hörby kl 06.00. Vädret var lite mulet, vindstilla och omkring 12 gr. Vi gav oss snabbt iväg mot Höör där vi plockade upp Kerstin vid Hardys i rondellen. Körde snabbt vidare mot Stockamöllan där vi visste att det stod några till och väntade på oss. Så totalt blev vi 12 gjusar som skulle göra Halland och Getterön. Oj, vad vi var förväntansfulla på dagen.

Det tog ganska exakt 2 tim tills vi var framme vid Naturum vid Getterön. Det mesta var motorväg och med lite trafik tidigt på morgonen gick allt som på räls. Innan åsen var det ganska mulet och vi suckade över i fall det skulle bli regn idag också. Förra exkursionen fick vi ju ställa in p g a just regnet.

Men på andra sidan åsen lyste solen igenom, puh! Så vackra våra landskap är, väldigt vackra! När vi kom över Hallandsåsen låg dalen i lite dimma. Solen lyste igenom och träden stod som skuggiga statyer i långa rader. Älvorna dansade över fälten ..…allt var som i en förtrollad värld. Tyvärr ingen bild eftersom vi körde motorväg, det blir till att stoppa in bilden i den egna hårddisken, i det där speciella facket för vackra vyer.

Kl 08.30 var vi framme………….

Det första vi hör när vi går ur bilarna är trumpetandet av gäss. Inte 10-20 utan 200-300 och mer kom över våra huvuden för att gå ner i vattnet. Visst är det vanliga fåglar men magnifikt ändå. Vi letade efter Nils Holgersson……………..

Vi tog våra ryggsäckar och gick för att leta upp en skön fikaplats. Nu var vi verkligen sugna på en andra frukost.

Annorlunda skyltar mötte oss på vägen mot Naturum.

Det blåste lite så vi försökte finna en plats i lä. Vi var lite ruggiga efter den tidiga uppstigningen men det glömdes snabbt bort efterhand som naturupplevelserna haglade över oss.

Naturum, ett vackert sådant är placerat på absolut rätt ställe. Vi var några som varit där förut men för de flesta var det första gången, kommentarerna var enbart positiva kring det som vi fick se utomhus. Inomhus kom vi inte förrän kl 10.00 och det var en bit till dess.

Platsen för fikat fann vi i ett stort utrymme som förmodligen var en samlingssal av något slag. Vi var lite som på upptäcktsfärd men dörren var olåst så vi kände oss välkomna in. Stämningen var härlig och roliga kommentarer kom det från oss alla då vi hamnade längs väggarna på behörigt avstånd från varandra. Det bara blev så……..vi kröp in bakom ett bord och där blev vi. Vad det smakade gott med lite fika nu!

Efter rasten gick vi ut till utsiktsplatsen som låg innanför huvudbyggnaden från parkeringen sett. Här fick vi en fantastisk utsikt över vattnet och alla fåglar.

Gjusar som skådar.

Det tog inte mer än några minuter så plockade Lars-Olof fram krysslistan för att få med allt vi såg. Naturligtvis massor av gäss, de kom flygandes bakifrån och över oss och gick ner för landning på sitt lite vingliga sätt. Tur inte flygplanen landar på samma sätt.

Grågäss, foto Sven-Åke.

Vacker vy från plattformen.

Vi pekade dit och dit och dit…………..fåglar överallt. I ögonvrån var det någon som upptäckte några tornfalkar som flög ut i vår ögonhöjd. De stod alldeles stilla en liten bit ifrån oss. Tror det var ungar som var ute på flygövningar. De försvann och kom tillbaks ett antal gånger så vi kunde följa deras träning på nära håll.

Tornfalk, foto S-Å.

Tornfalk uppifrån. Kan det vara en förälder?

Några var så ivriga att de klättrade högt för att få se allt.

Sen kom nästa falk, som en raket. Världens snabbaste djur. Pilgrimsfalken. En individ hade vi sett långt borta på en stolpe och en annan som satt nere på fältet bland korna. Så vilken som gett sig upp för att jaga kunde vi inte reda ut. Framför pilgrimsfalken kom en brun kärrhök glidande och falken jagade helt klart kärrhöken. Vilket skådespel, de flög upp och ner, snurrade runt, en dök för att undkomma en dök för att fånga men till sist drog de åt var sitt håll. Här måste det väl varit falken som gav upp och kärrhöken som fick pusta ut? Strax därefter såg vi kärrhöken, en hona, som slagit sig ner på marken i närheten av en kråka. Såg ut som kompisar.

Vi som var med vet att det är en brun kärrhök hona och en falk bakefter.

Brun kärrhök och kråka.

När vi står här får vi med jämna mellanrum se små sportplan gå upp i luften. Flygplatsen låg snett framför oss. Oftast var det lugnt bland fåglarna, då planen lyfte från dem och inte mot dem. Men så kom ett plan och lyfte mot fåglarna och oss. Vad tror ni hände? Varenda fågel lyfte, oj vilket oväsen det blev!

Ingen havsörn men väl ett flygplan fick upp alla i luften.

Tofsvipor.

Planet som lyfte väsnades nog mer än normalt, det drog nämligen en reklambanderoll efter sig. Den berättade om nya Volvon som ”släpptes” för visning denna dag vilket jag tror fåglarna struntade högaktningsfullt i. Vi med, i alla fall idag.

På denna plats fick vi se väldigt mycket fågel, bilderna talar för sig själva. Förutom falkarna och kärrhöken fick vi se havsörn, trana, bläsgås, vitkindad, kanada- och grågås, brushane, gluttsnäppa, tofsvipa, skräntärna, knölsvan, gravand, snatterand, kricka, gråhäger, ljungpipare osv osv listan blev lång.

Här skulle vi kunnat stå hur länge som helst, något var på gång hela tiden, men vi beslöt att flytta på oss till ett gömsle men först ta en tur inom Naturum som nu hade slagit upp sina dörrar. Här inne skådade vi genom de stora panoramafönstren, beundrade fotoutställningen och några tog en titt i deras butik. En riktigt trevlig plats.

Läckert på cafeét, med beröm godkänt! Dessa bord skulle finnas på varenda dagis.

Trångt på fjärilsbuskarna utanför Naturum.

Före gömslet tog vi en tur bort till fågelstationen där det hela förmiddagen ringmärktes fåglar. Vi gick dit av nyfikenhet och hoppades att de kanske skulle komma ut och visa upp något ex.

Vackert tak på fågelstationen.

Runt fågelstationen var det gott om nyponbuskar.

Lite i historia i väntan på fåglarna.

Mera historia.

Rödstjärt visades upp.

Den ville iväg och kämpade för att komma loss.

Årsbestämning.

Likaså här.

De kom inte bara ut och visade upp, de bjöd in oss i sina lokaler. Vilken fin gest! Vilken överraskning för oss!

Arbetsrummet, vi smyger andäktigt in i det allra heligaste.

Vi fick till och med hjälp med att vakta våra tubkikare. Vilken elegant gest!

Vad skall man ha på tapeten om  inte just detta?

Här inne mötte vi Margareta Wilhelmsson och hennes yngre medhjälpare Martin Isaksson. Vilket par! Margareta berättade och visade oss om ringmärkningen och Martin assisterade henne hela tiden. Martin berättade att han precis fyllt 11år, den 25 augusti. Jag frågade om det var barnbarn/mormor/farmor och då svarade Martin mycket artigt och trevligt, nej vi är goda vänner. Vilken fin kille!

Ålder?

Längd på vingen?

Trädgårdssångare med Gert-Åke i bakgrunden.

Hur mycket väger jag?

Det var mycket intressant med ringmärkningen. Margareta berättade att många av småfåglarna kalasade på fläder så hon och Martin blev tämligen blå om fingrarna när de höll på med märkningen. Margareta gav sig även tid att berätta om några av fåglarnas flyttvägar till värmen. Vad gäller lövsångaren flög de både på östra och västra sidan och så fanns det lövsångare som flög spikrakt ner. De som flög rakt ner klarade sig sällan….. Margareta berättade om flyttningsmönstret för nordliga resp sydliga populationer, om hur hybridiseringen påverkar flyttningsriktningen och vilka effekter det får.

När det gått en god stund så viskade jag till Lars-Olof att vi kanske skall tacka för oss och ge oss av. Nej, här kan jag sitta hela dagen och njuta blev svaret. Alltså stannade vi en bra stund till vilket Margareta och Martin tyckte var trevligt.

Måste jag ligga upp och ner?

Sävsångaren tittar förargat på Margareta.

Ung törnsångare.

Margareta och Martin.

Margareta blåser för att se fettet på fågeln.

Bland fåglarna vi fick se var det rödstjärt, trädgårdssångare, rörsångare, sävsångare, lövsångare. Margareta berättade även att de i år hade ringmärkt inte mindre än 120 gräshoppsångare vilket fick undertecknad att stöna. Har själv inte lyckats med denna art i år och så har de haft rekord i ringmärkning!

Margareta berättade även att de tömde näten en gång i halvtimmen, att de märkt ovanligt mycket fågel idag, att 2014 märkte de fram till den 2 december och i år började de tidig vår. Det blir många timmar Margareta och en kollega lägger på fågelstationen. Vilken energi!

Vi tackade för en riktigt trevlig och innehållsrik timme tillsammans.

Efter fågelstationen gav vi oss ut till det största gömslet. Gluttsnäppor överallt i vattnet.

Gluttsnäppa, foto S-Å.

Svartsnäppa gömmer sig.

Tofsvipa, foto S-Å.

Inne i gömslet hade ladusvalor häckat och ungarna flög runt våra huvuden.

Ladusvalan tittar ner på oss.

Vi tyckte oss höra skäggmes på vägen ut till gömslet och fick det bekräftat på vägen tillbaks då deras roliga läte hördes i vassen.

Nu gick vi till det mindre gömslet. Samma fåglar så här stannade vi bara en kort stund.

På väg ut till vassgömslet.

Fångstnäten var stängda för idag.

Gluttsnäppa igen.

Nu var det dags med lunch. Kl hade kommit till 12.30. Vi tog våra ryggsäckar och tillbaks mot trädgården vid Naturum. Skulle vi få lov att sitta här och äta vår medhavda matsäck. Gert-Åke som alltid ligger steget före oss andra var artig och gick in och frågade. Kom ut med ett leende och sa att det var helt OK. Vi slog oss ner vid två bord som stod i skuggan för nu steg värmen.

Mys……….

Efter maten skulle vi köra en liten bit bort till ett hus som låg snett till vänster från Naturum sett. En rejäl byggnad med plats för många skådare. Här fick vi stifta bekantskap med pilgrimsfalkarna ännu en gång. De var upp och jagade och visade upp fin akrobatik i luften. En falk hade hoppat ner i en grop och tycktes speja efter byte därifrån. Närmast i dyn upptäckte vi ganska många större strandpipare och kärrsnäppor. Kärrsnäpporna hade borrat ner sig i dyn så de var lite svåra att artbestämma.

Vacker vy från huset.

En svårfångad pilgrimsfalk i rasande tempo.

Naturum sett från huset.

När vi lämnade denna plats tyckte vi alla att vi skulle åka ut till Gubbnäsan nu när vi var så nära. Sagt och gjort. Vi fick en fin promenad i det härliga vädret och vi hann även stoppa i oss lite björnbär som växte i skrevorna på klipphällarna.

Snart framme vid det oändliga havet.

Varbergs fästning lite till vänster i bild.

Oändligheten.

Så vackert……………stenröset i förgrunden är från bronsåldern.

Ännu mera vackert.

Tillbaks till bilarna………..nu skulle vi leta aftonfalk. Den var rapporterad en bit från Getterön vid Södra Näs, Träslöv.. Lars-Olof hade full koll på läget så nu tog han täten i trafiken. Vi följdes åt så gott det gick. Lätt att tappa bort varandra i alla rondeller vi passerade. Räcker med att ett par bilar har företräde så blir man av med varandra. Men allt gick galant. När framförvarande bil väntar in efterkommande så fungerar allt.

Fick vi då se den där aftonfalken? Vi körde ut i ett sommarstugeområde. Parkerade i en liten gata. Damen i huset där vi parkerade vände sig bara om och tittade när vi kom sen återgick hon till den bok hon satt och läste i. Hon var nog inte fågelskådare.

Läs och häpna, falken satt på taket på huset intill. Den var serverad utan att vi behövde leta det minsta. Fantastiskt!

På detta hus satt falken men som ni ser har den lyft och flugit en bit bort.

Gjusar skådar falk.

Den for upp och runt bland stugorna för att till sist sätta sig på stenarna ute vid vattnet. Verkade orädd, ungfågel. Det var full aktivitet med ungdomar som surfade i vattnet men falken gick ner en bit bort och satt en god stund och putsade fjädrarna. Trevligt inslag. När den suttit där en god stund bestämde vi oss för att gå närmre och kanske få en bild på den. Vi måste sett lustiga ut där vi försiktigt tassade fram över fältet. Vi kom ganska nära och fick några bilder.

Aftonfalk, foto S-Å.

Efter denna trevliga stund skulle vi ta oss till Morups-Tånge. En fin lokal en bit söderut. Vi körde och körde och vände uppåt igen och så plötsligt var vi där. Inte lätt med alla småvägar. Detta är en lokal som verkligen är värd ett besök. Vackert, rogivande och några steg tillbaka i tiden. Stressfritt om man så säger.

Vi började skåda direkt på parkeringen.

En ”levande” bonde i blå overall var ute och tittade till sina hästar inför kvällen. Han klappade om dem allesammans och det såg så himla fridfullt ut. Några av hästarna blev nyfikna på oss.

Hästarna samlade sig hos husbonden.

En vilje följa med Lars-Olof.

Här ute fick vi se storspov, stenskvätta, småskrake, massor av ungstarar, ejder mm.

Nästan som Öland…………..

Tisteln trivdes i sanden.

Morups-Tånge.

Och denna lilla blomma får avsluta vår fantastiska dag.

Klockan hade nu kommit till 18.00. Vi ville egentligen inte avbryta men vi skulle hinna äta innan vi startade hemfärden.

Vi stannade till vid Laxbutiken i Heberg och fick oss serverat en delikat måltid. Tror de steker laxen på sekunden exakt. Verkligen gott.

Efter måltiden tog vi adjö av varandra på parkeringen. Alla var så nöjda med dagen. Ringmärkningen rankade vi högt men även aftonfalken och pilgrimsfalkarna.

Två timmar tog det hem så ca 21.00 var vi nog alla på hemmaplan utom de som stannade kvar däruppe.

Margareta

 

Artlista

knölsvan  bläsgås  grågås  kanadagås  vitkindad gås  gravand  snatterand  kricka  gräsand

ejder  knipa  småskrake  storskarv  gråhäger  havsörn  brun kärrhök  ormvråk  tornfalk  aftonfalk  pilgrimsfalk

trana  strandskata  st strandpipare  ljungpipare  tofsvipa  kustsnäppa  kärrsnäppa  brushane  enkelbeckasin

storspov  svartsnäppa  rödbena  gluttsnäppa  grönbena  drillsnäppa  skrattmås  fiskmås  silltrut gråtrut havstrut

skräntärna  tamduva  ringduva  ladusvala  ängspiplärka  gulärla  sädesärla  rödstjärt  stenskvätta

sävsångare  rörsångare  törnsångare  trädgårdssångare  lövsångare  skäggmes

skata  kaja  råka  kråka  stare  gråsparv  pilfink  steglits  sävsparv

Lördagen den 8 augusti var vår exkursion inplanerad till Ilstorps våtmark, Sövdesjön och Snogeholmssjön. Av detta blev det nästan pannkaka. Åska och regna satte stopp för exkursionen efter 3 tim. Synd!

Vi samlades vid ICA kl 06.00. Drog iväg och fick med, Jan i Dalby, som stod och väntade på oss nere vid infarten till sommarbyn i Sjöbo. Sammanlagt var vi 10 entusiastiska skådare.

Gjusar, någon gömd men inte glömd………….

Soluppgång över Sjöbo.

Vi körde in till Ilstorps våtmark och började med ett gympapass. Jodå, ta sig över grindarna vid dammen, som var blöta av dagg, krävde sin kvinna/man. Balansen fick vi verkligen testa.

Vackra hästar som tog sin tillflykt till andra sidan vattnet när vi kom.

Ser ni denna, ser ni Ilstorps våtmark längs 13 väster om Sjöbo.

Trevlig lokal med mycket fågel. Den första och största vi såg var en ägretthäger. Långt borta i dammen stod den tillsammans med 15 gråhägrar.

Hägrar, vet vi som såg dem i tuben.

10 par ögon hittade både det ena och andra……….drillsnäppa, gråhakedopping, sothöns, brushane, ljungpipare, skogssnäppa, starar, tofsvipa, sävsångare osv osv

Gråhakedopping, ser ensam ut men hade fullt av kompisar runt omkring i dammen.

Kan ni hitta den mycket livliga sävsångaren?

Familjen stare!

Över oss kom flera flockar grågäss och minsann några tranor också. Undrar varför man blir gladare över att se tranor än att se gäss?

Tranor på väg västerut.

Bakom oss fick Gert-Åke syn på ett rådjur långt borta på åkern.

Denne lille krabat höll på att bli ihjältrampad.

Det var väldigt grått i söder och vi hörde åskan mullra. Vi hoppades naturligtvis på att det skulle dra mer åt väster och inte komma över oss.

När kl var strax efter 08.00 bestämde vi oss för att köra till Snogeholmssjön och ta vårt fika vid strandkanten. Men när vi kom till strövområdets parkering så hade himlen mörknat rejält. Vi valde att ta fikan vid parkeringen och avvakta vädret.

Fikapaus. Joakim, Lars-Olof och Sven-Åke med ryggen hit.

Här var en som vandrade vidare……………Gert-Åke.

Leif, Kerstin o Jan fikade också.

Precis klara med fikan och lite trevligt snack och studie på två skräntärnor öppnade himlen sig. In i bilarna och där satt vi ca 15 min med blixtar, muller och regn över oss.

Vadå regn?

Jan och så Lars-Olof som tittar uppgivet mot himlen.

Sen avbröt vi helt enkelt exkursionen. Efter koll på vädret i våra telefoner såg det ut som regnet skulle hålla i sig ett bra tag till. Vi gav oss iväg……..någon tog svängen bort om Vombsjön, någon stack på annat håll och någon drog direkt hem. Eslövspågarna stannade även till vid Skarlhult våtmark så artlistan innehåller alla fåglar sedda under fm.

Efter en timme sken solen igen………..vad säger man…………attans vädergubbar, som de spår!!!! Den timmen kunde vi klarat av att vänta men bakefter………..

Margareta

Artlista

Grågås  Kricka  Gräsand  Skedand  Knipa Fasan  Smådopping  Skäggdopping  Gråhakedopping  Ägretthäger  Gråhäger

Röd glada  Brun kärrhök  Ormvråk  Tornfalk  Sothöna  Trana  Skärfläcka  St strandpipare  Ljungpipare  Tofsvipa

Småsnäppa  Kärrsnäppa  Brushane  Enkelbeckasin  Gluttsnäppa  Skogssnäppa

Grönbena  Drillsnäppa  Skrattmås  Skräntärna  Skogsduva  Ringduva  Gök  Tornseglare

Större hackspett  Sånglärka  Ladusvala  Sädesärla  Stenskvätta  Sävsångare  Lövsångare

Törnskata  Kaja  Kråka  Stare  Steglits  Hämpling  Sävsparv

 

 

 

 

Jaha, vad gör man när vädergubbarna bara tjatar om regn och blåst hela tiden? Spådde de rätt denna gång? Skulle vi ställa in? Efter några samtal bestämde vi oss för att trotsa vädret men stanna på hemmaplan vid Gäddängen. Det blev ett bra val!

Det var blåsigt, kyligt och regnet hängde strax över våra huvuden men det gick vägen!

Som vanligt, höll jag på att säga, fick vi fina obsar och njöt hela tiden trots vädret. Tror inte jag är överdrivet positiv…. det gäller bara att suga i sig allt man ser och NJUTA av det!!!

Vi var 4 gjusar som möttes ute vid parkeringen på Gäddängen.

Leif o jag körde först ner om parkeringen på ICA för att plocka upp ev fler skådare. Det var tomt, väldigt tomt. Vi körde ut till Gäddängen och när vi precis skall svänga ner på vägen vid slottet kommer Lasse från Höörs-hållet. Jaha, då blev vi i alla fall tre.

På parkeringen stod Sven-Åke och plockade fram kamera och kikare. Nu var vi uppe i fyra gjusar.

Vi tog vårt pick och pack och gick mot plattformen. Gröngölingen skrattade åt oss i bakgrunden..…vad gör ni här kl 05.00 på morgonen och i detta väder, tycktes den skrika fram.

När vi nådde plattformen mötte oss en härlig soluppgång, den skulle bli kortvarig, och kraftiga vindar från öster. Men? Det skulle ju regna från väster! Kanske vinden kunde hålla regnet borta till kl 10.00 som gubbarna spått. Vi höll tummarna.

Morgonstund har guld i mun!

I motljuset kunde vi inte artbestämma särskilt mycket fågel men att det var gott om dem såg vi på alla skuggfigurerna. På revet precis framför plattformen stod skrattmås, dvärgmås, tofsvipa, drillsnäppa, gräsänder i mängd, enkelbeckasin, sothöns mm

Drillsnäppa.

Tofsvipa!

Vi höll koll på läget åt höger och vänster och faktiskt njöt där vi stod. Fisktärnorna var uppe hela tiden, en glada kom förbi, knölsvanen med sina fem ungar gled fram ute på vattnet. Solen gjorde att vattnet lyste som guld.

Kan det bli vackrare?

Storskarvar fanns det som vanligt gott om. Grågässen flög fram och tillbaks, de var många.

Grågäss på väg………..foto Sven-Åke.

Här samsas dvärgmås med skrattmås.

Skulle vi få se kungsfiskaren idag! Lasse var ju med och han är en riktig turgubbe när det gäller denna fågel. Fast Lasse avslöjade idag att han varit vid Gäddängen många många gånger och då inte sett en enda kungsfiskare. Vi hoppades naturligtvis på turen. Lasse spådde att om vi skulle ha en chans på denna fågel idag fick vi nog bege oss till tornet. Beroende från vilket håll det blåser väljer kungsfiskaren var han skall fiska upp maten. Skulle Lasse ha rätt?

Kl 06.00 kommer Lars-Olof traskandes. Nu var vi uppe i fem gjusar och där stannade antalet för dagens exkursion. Tycker nästan synd om er som inte var med men förmodar att ni åker ut själva någon tidig morgon men då med bättre väder som sällskap. Det är härligt att komma ut så tidigt och se dagen gry i olika skepnader beroende åt vilket håll man tittade.

Vacker vy åt söder.

När Lars-Olof kom blev det lite mera allvar, hm, ……..då hittade vi även snatterand, skedand, kricka, stjärtand, gluttsnäppa, grönbena…..

Här har sothönsen morgongympa. Påminner om en leksak från förr, fyra höns på ett bräde som pickade i sig mat.

När vi står där och skådar lyfter plötsligt alla fåglarna från revet. Vad nu då? Vad jag lärt mig så är det havsörnen som är på ingång. Jag tittade upp och det var synd! De andra hade fastnat med blicken på revet och får se ett vildsvin smyga ut på revet för att fixa frukost. Tack och lov hörde han oss och vände kvickt tillbaka utan något byte. Så fräckt!!! Men läckert var det. Kommer aldrig sluta säga….vad naturen bjuder på många härliga/roliga upplevelser!!!!

Vildsvin, foto Sven-Åke.

Nu var det vackert!

När vi nöjda här och utan kungsfiskare, kl var ca 07.00, bestämde vi oss för att söka lä och gick följaktligen bort till tornet där det inte borde blåsa så mycket.

Det stämde. Riktigt skönt att komma till lugnet. Vi såg även att molnen ljusnat betydligt, det skulle nog dröja med regnet.

Det första vi såg var ett sångsvanspar till höger om tornet. Tornseglare flög omkring, en flock knipor låg till vänster om tornet. Gladan hade följt med över. Så ser vi att Carina på Adolfssons fisk var på väg ut med båt för att fixa maten till dagens restauranggäster. Hu, i denna blåst! Båten var inte så förfärligt stor och jag lovar, jag hade inte gått i den i detta väder.

Sångsvan.

När de kommer längre ut på öppet vatten ökar de hastigheten och stannar inte förrän de är långt ute på sjön. Vi följer deras arbete och ser hur de jobbar med att dra upp fiskenäten. Gladan har närmat sig båten och cirklar runt dem……Vad tror ni han gör? Jo, helt fräckt dyker han ner mot båten och försöker plocka till sig en stor fisk. Lasse och Lars-Olof som följde det hela är ganska säkra på att han lyckades norpa till sig en fisk. Vilket skådespel.

Strax efter ser vi dagens första fiskgjuse och havsörn. Havsörnen gled bara omkring men fiskgjusen prövade definitivt sin fiskelycka. Han ryttlade en stund en bra bit ut, dök ner och fick tag i något. Fiskgjusen försvann under vattnet!! Kom upp, försvann igen. Vad hade han satt sina klor i? Han kämpade tappert det såg vi på vingslagen och till sist kom han upp med en stor brax i sina klor. Man skulle kunna tro att den var rökt för den hade samma härliga gyllene färg. Vilken bit och den lyste!

Fiskgjusen ger sig inte………..bara huvudet sticker upp.

Nuu….kom braxen med upp.

Ung skrattmås.

Då plötsligt hör vi något som visslar. Det finns bara en fågel med denna vissling! KUNGSFISKAREN!

Där kom den! Flög söderut förbi tornet och försvann. Jaha, det var det. Jaja, vi fick i alla fall både höra och se den. Här trodde vi att det var allt för idag. Vi fortsatte skådningen med fokus på lärkträdet bredvid tornet. Blåmes, talgoxe, entita, nötväcka, lövsångare for omkring. Unga sådana.

Sen kom hägern utifrån sjön, flög förbi, gick ner precis efter tornet men lyfte direkt igen. Vet inte om den kände sig uttittad.

Gråhäger, foto Sven-Åke

Som landade och lyfte på en och samma gång.

Sen kom det två skogssnäppor förbi. Vacker vit övergump lyste emot oss. De gjorde som hägern, gick ner precis efter tornet men valde att stanna kvar. Tur för oss som ville ha bild på dem.

Skogssnäppa, foto Sven-Åke.

Så hör vi det igen…..visslingen! Kungsfiskaren kom tillbaks, for förbi, kom tillbaks, for förbi för att till sist bestämma sig för att uppmuntra oss som nu väntat på honom i tre timmar. Först satte han sig inne i riset, sen hoppade han fram och satte sig fullt synligt på en bar gren. Som vi njööööt!!!!

Kungsfiskare, foto Sven-Åke.

Inte lätt att fotografera uppifrån men vi gjorde så gott vi kunde. När kungsfiskaren suttit där en god stund drog den iväg och sen såg vi den bara flygandes den sista timmen.

I samma nedsågade träd som kungsfiskaren suttit i fanns nu lövsångare, sädesärlor, törnsångare.

Lövsångare, foto Sven-Åke.

Sädesärla, foto Sven-Åke.

Nu bestämde vi oss för att gå tillbaka till plattformen för att se om någon fågel blåst ner. Ja minsann! Svartsnäppan hade anlänt, två tranor stod i södra delen och trumpetade. Nu kunde vi även se kustsnäppa och spovsnäppa.

Svartsnäppa.

Så upptäckte vi att på boet som knölsvanen häckat hade nu en gräsandsmamma sökt lä för sig själv och sina ungar. Näpet.

Här låg de tryggt och skönt.

Här avslutade Sven-Åke, Leif o jag dagens skådning och gick i sällskap tillbaks till bilarna. Lasse och Lars-Olof stannade en stund till…..målet var 50 arter men där var vi inte riktigt. Jättebra ändå, tyckte vi alla, med tanke på vädret. Kan berätta att när vi gick därifrån så stod inte kikarna stilla på plattformen. Så pågarna fick nog jobba med de luftburna individerna för att lyckas.

Vet nu att de fick ihop 56 arter! Bra jobbat!

Sven-Åke drog vidare till det stora storksläppet vid Hemmestorp och bjuder på en bild från dagens begivenhet.

Storksläpp! Foto Sven-Åke.

Och jag avslutar som vanligt………..Vad det är härligt att vara fågelskådare!!!!

Margareta

 

Artlista

Knölsvan  Sångsvan  Grågås  Vitkindad gås  Snatterand  Kricka  Gräsand  Stjärtand  Skedand

Knipa  Skäggdopping  Storskarv  Gråhäger  Röd glada  Havsörn  Ormvråk  Fiskgjuse

Sothöna  Trana  Tofsvipa  Kustsnäppa  Spovsnäppa  Enkelbeckasin  Svartsnäppa  Gluttsnäppa  Skogssnäppa

Grönbena  Drillsnäppa  Dvärgmås  Skrattmås  Fiskmås  Gråtrut  Havstrut  Fisktärna

Ringduva  Tornseglare  Kungsfiskare  Gröngöling  Sädesärla  Rörsångare

Törnsångare  Gransångare  Lövsångare  Entita  Blåmes  Talgoxe  Nötväcka

Kråka  Stare  Bofink  Sävsparv

 

 

Jaha, då sitter jag här igen och skall berätta om ännu en jättetrevlig exkursion som 7 gjusar genomförde i lördags, 27 juni. Vilka härliga upplevelser vi fick vara med om. Jag låter kanske lite överdrivet positiv men det var så himla trevligt för oss som var med. 75 arter hade vi lyckan att se och höra under loppet av 6 tim. Det var stora fåglar och det var små fåglar i ett enda långt pärlband.

Häng med i referatet så får ni läsa om vilka arter vi såg, när och var.

Vi börjar på parkeringen i Hörby där vi blev en skara på 6 pers. Vi väntade en liten stund om i fall det skulle dyka upp någon mer. Strax efter 05.00 ställde vi kosan mot Håslövs ängar. Vi ville vara framme kl 06.00 då vi visste att Britt-Marie skulle komma direkt dit.

I Hörby var det uppehållsväder, det hade regnat på morgonkvisten och vi trodde väl att det var det förutspådda regnet som redan landat på marken. Oj, vad vi tog miste. När vi tar oss upp mot Kristianstad kom det riktigt kraftiga skurar. Vid Tollarp stod det så mycket vatten på vägen att hastigheten fick sänkas. Regnet fortsatte hela vägen om än det avtog rejält. Det var inte utan att man tänkte, skall vi vända hemåt igen? Vilken tur vi inte gjorde detta!

När vi kom fram var det nästan torrväder. Britt-Marie kom ett par minuter efter oss. Det första hon säger, efter god morgon, är att det spöregnade i Åhus när hon var på väg hit. Hm, skulle detta regn nå oss eller var det samma som vi passerat i Tollarp och var på väg österut. Det var frågan. Vi valde ändå att börja exkursionen. Vi gick motsols. Det fina dugget ökade på men inte värre än att vi fortsatte.

Vacker äng i morgondiset. Sikten var inte bra om man säger så.

Första stoppet, efter 100m, blev för att studera brushanar. Färggranna sådana. De gick tillsammans med bl a tofsvipor. Gott om grågäss och harar. Ängspiplärkan och sånglärkan hörde vi hela tiden. En bit längre fram sprang flera lärkor omkring på vägen. Richard fick höra gräshoppssångaren.

Vi gick i sakta mak och stannade till med jämna mellanrum. Tyvärr blev dropparna något större så när vi nått plattformen bestämde vi oss för att gå tillbaka. Vi stod en stund vid plattformen som om vi önskade att himlen skulle ljusna. Under tiden fick vi se gulärla, grönfink, hämpling och många lärkor.

Grönfink.

Gulärla.

Ängspiplärka.

Finns de som tycker om regn.

Jag vill inte vara med på bild, blyg ängspiplärka.

Dessa var nog i stort behov av socialt umgänge. De sprang oss till mötes.

Väl framme vid bilarna igen hade dugget upphört. Nu hade vi faktiskt längre sikt också. Jaha, fika här eller vänta. Vi ville helst ha tak över huvudet med tanke på vätan uppifrån. Kl var inte mer än 07.30 så det var också i tidigaste laget. Då kom Jan-Olof med förslaget…..vi tar Hercules dammarna först från ”skrot”hållet och sen kör vi till Karpalundsdammarna och fikar. Där finns ett gömsle vi kan fika i. Sagt och gjort!

Vi kör den lilla biten bort till dammarna. Nu var det inget regn men regnkläderna åkte på för säkerhets skull.

Ladusvala, foto Sven-Åke.

Vi började turen med att klättra över järnvägsspåren. Mitt uppe på spåret upptäcker Richard en lärkfalk som satt en bit bort högt uppe i ett träd. Falken fick allas uppmärksamhet för en stund. Vacker fågel.

Lärkfalk, foto Sven-Åke.

Vi vandrade vidare och fick emellanåt nästan gå på tå för att undvika den rikliga mängd av mördarsniglar som kröp ÖVERALLT! Vi fick använda öronen ordentligt för att fånga upp ljud medan vi hade blickarna vända mot marken. Vilket elände vi fått i vår natur!

På båda sidor om oss sjöng rörsångaren. Sen dök sävsparven upp och sjöng på sitt vis. Några sångare for upp och ner i buskagen i jakt på föda. Många ungar som matas nu. Skäggdoppingar låg i vattnen på båda sidor om stigen. Vi hade bara kommit en liten bit in när den första svarttärnan dök upp. Vi fick se några fler men absolut inte i det antal vi är vana vid. Inte har väl alla stannat i Krankesjön?

Skäggdopping i vacker miljö, foto Sven-Åke.

När vi står där på stigen kommer det en större fågel från höger. Jag säger… nu kommer vår första rovfågel flygande. Vi lyfter våra handkikare och Richard och jag säger i mun på varandra….nej, det är en rördrom!!! Oj oj oj! En rördrom flygandes precis framför näsan på oss. Jubel! Den ende som missade fågeln, denna gång, var Leif som var en bit framför oss.  Rördromen gick ner nästan ända borta vid cykelvägen. Skulle vi gå tillbaka och söka? Nej, vi lät den vara ifred. Vi ägnade oss åt de fåglar som var omkring oss. Björktrastar, rörsångare, svarttärnor mm

Och så plötsligt blir vi inblandade i ett…..kanske morddrama! Richard böjer sig ner och plockar upp en ganska stor kniv som han hittat i gräset. Vad gjorde denna kniv här? Richard vände och vred på den men då han inte hittade minsta blodspår så var det nog en snäll kniv som en fiskare glömt i gräset. Hoppas teorin stämmer. Vi roade oss med lite spekulationer en kort stund.

Richard med hittegods.

När vi står där och pratar så kommer rördromen flygandes tillbaka! Samma väg och samma höjd! Det var verkligen oväntat. Leif, en bit bort igen, fick se den när den kom fram bakom buskarna och gick ner ungefär borta vid tornet. Nu hade alla sätt den! Rördrom 2 ggr samma dag, inte illa.

Rördrom. Här var Jan-Olof snabb med kameran, verkligen snabb. Bra jobbat!

Sen kom göken. Flög förbi och landade i en buske ute i vattnet där vi såg den bra. Efter en liten vilopaus börja den koko:a och fick svar från en gök bakom oss. Den såg vi däremot inte.

Gök.

Nöjda här bestämde vi oss för att gå tillbaka mot bilarna. Efter allt regn var det blött i gräset och vi ville inte gå ut i det höga och blir mer blöta än nödvändigt. När vi närmade oss järnvägsövergången igen hade vi törnskata på vänster sida tillsammans med sävsparv och pilfinkar. Och så rörsångare som nog lät mest idag.

Törnskata.

Sävsparv.

Vackra blommor tyngda av regn.

Fläder som doftade ljuvligt i den fuktiga luften.

Nu började det skrika i magen, kaffe……..mot Karpalundsdammarna. Vi körde iväg och hade turen att befinna oss i bilarna när det kom ännu en regnskur. För vår del var det dagens sista. Skönt.

Framme vid dammarna blev vi bekväma. Regnet hade ju upphört så vi intog fikat vid våra bilar. Enklast, så slapp vi bära med oss allt.

Vi började gå ut mot gömslet……men oj, vad sniglar här var. Fy, fy, fy. Vi får nog börja låta myskänder gå lite varstans i vår natur och kanske bromsa den explosionsartade utvecklingen. Det här kan inte sluta väl om vi inte får riktiga vargavintrar ett bra tag framöver. Hellre trampar jag i en fågelskit än på en snigel!

Den här kan man nästa gosa med. Underbar jämfört med de andra.

Hur som helst, fram kom vi. På vägen ut fick vi vår första brun kärrhök. Tror den satt nära stigen och vi skrämde fram den. Vi var i gömslet en kort stund alla sju men Leif o jag valde att försöka ta oss upp vid plåtstaketet för att kanske få se mer. Av de som stannade kvar i gömslet hade några turen att få se pungmes! Trevligt!

Gömslet i Karpalundsdammarna.

Dammvakten stod högst upp i tornet. Gråtrut.

Vi kom inte upp till staketet, för blött. Vi stannade nere och fick se brun kärrhök igen. Säkert samma fågel som nu satt en bit bort på platån till ett storkbo? Jag började vandra tillbaka för att fotografera steglitser som jag fått syn på. Som brukligt är drog de sig längre bak bland tistlarna. Alltså ingen bild. Jag blev stående på en noga utvald plats, utan sniglar, för att vänta in steglitserna. Under tiden underhöll nötväckor, sångare, trädkrypare och en rödstjärt som varnade konstant hela tiden. Jag gick närmre och fick se den flera gånger. Men som han for fram och tillbaks, väldigt orolig. Då får jag syn på en annan ”spetsig” fågel som drog iväg. Tänkte inte mer på det, då.

Rödstjärt.

Jag vandrade vidare, på tå, de andra bakom mig hade stannat på stigen och där blev de stående en god stund. Vilket medförde att jag kunde leta bland allt vad jag hörde och såg. Det var inte lätt. Men den fågel som tidigare drog iväg hittade jag nu på en gren, göktyta! Tack för den. Men det fanns mer…..Någon knackade på de döda träden, hackspett. Jag letade och letade. Nu hade Leif kommit ifatt. Vi sökte så och till sist fick vi syn på mindre hackspett! Sååå liten den var! Unge definitivt, inte större än en sparv. Under tiden vi sökte fick vi även se nötväckor, trädkrypare och blåmesar i en och samma gran. Längst upp i toppen härjade hackspettarna, de var mer än en. Ungar!

Detta är en mindre hackspett, tro´t om ni vill.

De andra kom ifatt och då kunde vi enkelt servera dem mindre hackspett i toppen på granen. Så kul!

På väg från Karpalundsdammarna.

Tillbaks till bilarna. Vart kör vi nu. Kl var 11.00, vi tyckte vi hade tid kvar och nu hade vädret definitivt vänt.

I brist på fantasi valde vi ändå Äspet även om det sett riktigt tråkigt ut för några veckor sen. Vid parkeringen intog vi vårt sista kaffe. Det tar på krafterna att skåda fågel.

Vi vandrade ut och fick se att Äspet genomgått en stor förvandling sen sist. Säg vad naturen inte kan ändra på. Idag var Äspet en enda stor barnkammare. Fåglar överallt. Ungar överallt.

Men först njöt vi av havet. Ett alldeles spegelblankt sådant. Färgerna på vatten och himmel gjorde att man inte såg någon horisont utan allt gick ihop utan gränser. Vackert, mycket vackert.

Äspet, alldeles underbart!

Gravänder, skärfläckor, gräsänder, fisktärnor, skrattmåsar, vitkindade gäss, ja, listan blev lång på alla som hade ungar. Vi stod i tornet och söp in allt detta trevliga. Vi hittade något nytt oavbrutet.

Det började med färggranna brushanar. En var knalligt orange. Synd att det var för långt avstånd för någon bild. Sen studerade vi en flock kärrsnäppor, och i denna flock fanns en ensam brushane. Sen gick vi över till gravänder osv osv.

Gravand med ungar.

Ännu mera gravand, foto Sven-Åke.

Skärfläckor i mängd.

Grönbena.

Skärfläckor, foto Sven-Åke.

Så lugnt och skönt.

Gjusarna njuter.

Över våra huvuden kom en stor flock fåglar, ungefär som en flock måsar. Vilket vi trodde tills Leif sa….nä hä, dessa har lång näbb. Alla vände näsan i vädret……….en flock storspovar på en sisådär 50st var det som kom över oss. Makalöst tjusigt. De flög iväg, kom tillbaks igen som för att visa upp sig och sen drog de iväg på allvar. In i dimman. Vilken upplevelse! Aldrig någonsin har vi sett en sådan stor flock. Vad vi njööööt!! Bakefter kunde vi dra oss till minnes att vi hört ovanligt mycket storpovsläten när vi stod på parkeringen. Kanske var det dessa som stått någonstans utan att vi upptäckt dem.

Storspov, foto Sven-Åke.

Storspov.

Hej då….nu drar vi till södern, foto Sven-Åke.

Sen synade vi av revet, storskarv, småskrake, ejder, knölsvan, måsar av alla de slag.

Starungar.

Gräsandsunge.

Nr 2 vänder sig om ropar till syskonen……skynda på, morsan är långt före oss.

Okej då, vi kommer.

Sen tittar Britt-Marie ut över det alldeles lugna havet. Titta här Margareta, säger hon, vad ligger där ute? Är det inte lom? Jag tittade och tittade och fick det till storskarv vilket jag också sade. Men så tittade jag en gång extra och nu såg jag att det var storlom. Han snurrade på sig precis som lommar gör och då såg jag det grå huvudet. Bra jobbat Britt-Marie, ännu en trevlig fågel på vår lista. Fyra till antalet var de.

Här ute bakom gässen fanns storlomen.

Tack Äspet för denna gång, vilken tur vi körde hit.

Nu hade kl sprungit iväg till 12.30. Några var tvungna att ge sig hemåt så här tackade vi varandra för en mycket trevlig förmiddag som började i moll och slutade i härliga dur. Fågelskådning är underbart!

Margareta

Artlista

Knölsvan  Grågås  Vitkindad gås  Gravand  Bläsand  Kricka  gräsand  Skedand  Ejder  Småskrake

Fasan  Storlom  Skäggdopping  Storskarv  Rördrom  Gråhäger  Röd glada  Brun kärrhök  Ormvråk

Tornfalk  Lärkfalk  Sothöna  Trana  Skärfläcka  St strandpipare  Tofsvipa  Kärrsnäppa  Brushane

Storspov  Rödbena  Grönbena  Skrattmås  Fiskmås  Gråtrut  Kentsk tärna  Fisktärna  Småtärna

Ringduva  Gök  Tornseglare  Göktyta  M hackspett  Sånglärka  Ladusvala  Ängspiplärka  Gulärla

Sädesärla  Näktergal  Rödstjärt  Stenskvätta  Koltrast  Björktrast  Gräshoppssångare  Sävsångare

Rörsångare  Törnsångare  Grönsångare  Blåmes  Talgoxe  Nötväcka  Trädkrypare  Pungmes  Törnskata

Skata  Kaja  Råka  Kråka  Stare  Pilfink  Grönfink  Steglits  Hämpling  Sävsparv

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Österlen 6 juni

På svenska flaggans dag var det dags för gjusarnas sedvanliga utflykt till Österlen. Måhända avskräckte den tidiga timmen, samling kl 5, ty vi var bara 6 st som slöt upp på Ica:s parkering. Dock hade vi en långväga gäst. Lars Ahlgren som normalt bor i England men var hemma en vecka på semester hade läst om utflykten och anslöt till oss. Kul att träffa dig, Lars. Första stoppet var som vanligt Flodahusdammen och här hörde och såg vi sommargylling. I dammen hade barnafödandet varit gott. Grågås, sothöna och knipa simmade runt med sina ungar. Även en smådopping sågs. I övrigt noterades bl a trädlärka, stenknäck och stenskvätta. Efter ett tag så var vi mätta på fåglarna här, men då kom vi på att vi inte var mätta i magen så vi körde bort till Knäbäcksdösen där vi fikade. Efter detta gick vi en sväng och lyckades hitta en fältpiplärka. Detta gladde Richard extra mycket då markpiben som den heter på danska var en lifer för honom. En lifer är ett livskryss, dvs en art man aldrig sett innan. Nästa mål var Björket i Kivik och här hörde vi gulhämplingen. Här fick vi en utskällning av en arg tant då vi parkerat bilarna på privat mark. Nu vågade vi inte stanna kvar här utan färden gick till Stenshuvud. Hitills hade vädret varit fint men precis när vi kommit ut på heden började det regna så vi gick tillbaka för en andra fika. Klara med denna återvände solen och vi gick ånyo ut på heden. Målet var att få höra rosenfink men det lyckades vi inte med. Till slut såg Joakim en men vi andra gick bet. Ett par fältpiplärka satt fint i en enebuske och ute i havet såg vi fem storlommar. Nu var vi ganska nöjda och vi tog farväl av Lars som återvände till stugan i Arild. Efter glasspaus så gjorde vi ett sista försök vid Vårhallarna efter rosenfink utan lycka. Dock satt en göktyta fint i en buske ända tills vi hämtat kamerorna för då ville den inte vara med på bild. Här avslutade vi dagen

Lars-Olof

Törnskata, foto Sven-Åke

 

Artlista

Grågås  Gräsand  Knipa  Storlom  Smådopping  Storskarv  Röd glada  Ormvråk  Sothöna  Trana  Tofsvipa  Storspov  Gråtrut  Skogsduva  Ringduva  Gök  Tornseglare  Göktyta  Gröngöling  Större hackspett  Trädlärka  Sånglärka  Ladusvala  Fältpiplärka  Sädesärla  Näktergal  Rödstjärt  Stenskvätta Koltrast  Björktrast  Taltrast  Dubbeltrast  Kärrsångare  Härmsångare  Törnsångare  Trädgårdssångare  Svarthätta  Gransångare  Lövsångare  Grå flugsnappare  Entita  Blåmes  Talgoxe  Nötväcka  Sommargylling  Törnskata  Skata  Kaja  Råka  Kråka  Korp  stare  Pilfink  Bofink  Gulhämpling  Grönfink  Steglits  Hämpling  Rosenfink  Stenknäck  Gulsparv

 

 

 

Idag var storkfaddrarna inbjudna till ringmärkning vid Fulltofta storkhägn. Många, över förväntan som Emma sa, inbjudna deltog i detta trevliga arrangemang. Ordf. för vår förening deltog och fick diplomet som visar att föreningen är faddrar till någon av dessa storkar. Emma berättade om arbetet med storkprojektet och hur viktiga alla volontärer är som hjälper till i detta projekt.

När ungarna är nyfödda matas de 3 ggr om dagen. Emma berättade bl a att en unge äter aldrig för mycket. Överbliven mat tar föräldrarna hand om tills ungarna blir hungriga igen. Då kräks föräldrarna upp den mat de tagit hand om tidigare och matar ungarna med detta. Naturen är smart!

Nedan följer dagens händelser i bild. Den 25 juli blir det stort storksläpp vid Hemmestorp.

Om en stund skall det ringmärkas.

Hägnet i Fulltofta.

Här samsas får och stork.

Petter i mitten och Emma till höger vilka båda är projektledare.

Talande bild.

Visst liknar detta farbror Blå:s hatt?

Här är storkungar på ingång.

Tre av fem ungar från ett bo. Nr 1897, 1898 och 1899 fick de kring sitt ben.

Ringmärkningsringar. Först får de en ring med siffror på det ena benet och därefter
ringar i färg som motsvarar siffrorna på det andra benet. Blå ring t ex motsvarar siffra åtta.

Vad gör ni med mig? Nr 1897!

1897 längst bort, sen 1898 som är trött av allt ståhej, och så 1899.

Faddrar följer ringmärkningen.

Petter går tillbaks med 1897.

Här ligger de fem ungarna och trycker.

Tog inte lång stund, ca 1 min, innan föräldrarna var tillbaks hos ungarna.

Det blåste så kraftigt att fjädrarna reste sig i nacken.

En blomma är aldrig fel.

Här ligger ungarnas mat. Nyfödda tuppkycklingar (enbart tupp) och småfisk.

Hägnet sett från det lilla huset.

 

I måndags, 1 juni, kom vi äntligen ut på vår grodkonsär vid Ållskog. Vi hade väntat länge på bättre väder men då ingen väderförbättring var i sikte gjorde vi ändå slag i saken. Snart slutar grodorna spela och vi ville absolut få höra dem även denna vår. Ewert var vår ledare för kvällen. Det var inte många gjusar på plats, kan bero på sen information, men vi som var där fick se och höra både det ena och andra.

När vi anlände till platsen var det gott om dovhjortar på backen bakom dammen. Kl var 20.45. Vi gick ner till den vanliga platsen och intog vårt medhavda fika och inväntade grodorna.

Vacker gammal dörr på huslängan.

Klockgrodorna hördes med en gång när vi steg ur bilarna.

Klockgroda, foto Lasse

Spelande Klockgroda, foto Lasse

Strax efter 21.00, och det var tidigt, började de första lövgrodorna att spela.

Vi lyssnade andäktigt på detta så fina ljudspel. Att de här små liven kan åstadkomma så mycket.

Samtidigt hörde vi till vänster om oss ett djur nere i ravinen, som väsnades rejält. Leif o Martin gick dit ner och upptäckte ett rådjur. Var väl inte på humör eller så sökte det sällskap.

Månen tar sig ur molnslöjan.

Dammen ligger bakom längan.

Leif upptäcker något senare en räv en bit bort på fältet. Samma fält kom en stund senare att betas av vildsvin. Några av oss var koncentrerade på grodorna andra var koncentrerade på vildsvinen. Minst 14 vildsvin i flocken varav 7 vuxna. Vilka bjässar. Möter hellre 100 grodor än ett vildsvin.

Nere vid dammen hade Lasse hittat två lövgrodor framför fötterna. Plockade upp dem och satte en på Martins arm och en i Gunnels händer. Sen tog fotograferingen vid och det blev fina bilder.

Lövgroda i Gunnels hand, foto Lasse

Martins arm fick vara tröst för denna groda, foto Lasse

Senare dök det upp en råbock framför dem som följde vildsvinen och som någon sa…..nu fattas det bara en grävling sen har vi sett det mesta. Uppe på backen stod en dovhjort med stor krona, han var absolut herre på täppan. Hägern kom flygandes förbi och taltrasten fortsatte sin konsert bakom oss.

Gråhäger.

Någon hade turen att höra kärrsångaren också mitt i all grodsång.

Räven återvände, vi trodde han skulle ge sig på en vildsvinsunge, men smet förbi hela flocken.

Solnedgång fick vi vara med om.

Visst är vår måne läcker, inte riktigt full denna kväll men natten till tisdagen så…..

När skymningen smög över oss såg vi gråhakedoppingarna, 2st, fara runt i dammen som om de jagade något. Äter de lövgrodor? Någon som vet?

Efter denna trevliga stund ger vi oss av till Öved för att kanske få höra kornknarr. Några lyckades medan andra gick bet. Sådant är livet i naturen. Inget går att beställa fram.

Margareta

 

Vad kan vi mera önska oss? Gjusarna fick in en fullträff på vårens resa, 22 – 24 maj, till Öland. Allt fanns med dessa härliga dagar. Sol i mängd, blåst i mängd, fåglar överallt, växtligheten prunkade mer än vanligt, rapsfälten gulare än guld och gänget som var över hängde ihop och gjorde det trivsamt för varandra.

Vi skådade över södra Öland och njöt till fullo hela tiden.

Med hjälp av medhavd expertis ”plockade” vi in och studerade den ena arten efter den andra. Totalt fick vi se ca 125 arter. Vilken som var häftigast………….häng med på resan så får ni se.

Som vanligt tar vi det från början. Då många tycker om att genom referatet följa med på resan blir det ganska så detaljerat. Ni andra får läsa vad ni orkar. Efter detta referat och alla bilder kommer även ett referat skrivet av Gert-Åke. Läs och njut!

 

Fredag morgon, kl 07.00, möttes vi i Linderöd. Alla 18 gjusar på plats en stund före utsatt tid så prick 07.00 gav vi oss iväg mot vårt härliga Öland.

Vi hängde ihop bra i trafiken, efter Kristianstad lättar alltid köerna. Vi tog en bensträckare vid Galtsjön men frukosten väntade vi med tills vi kom till Torhamns udde.

Det är andra året i rad som vi startar skådningen i denna trevliga lokal. Men först kaffe! Vi satte oss i gräset med vår medhavda matsäck och njöt av fågelkvitter och solsken. Sen stegade vi iväg……….

Första skådarstoppet på vår resa, strandkanten vid Torhamns udde.

Stranden på höger sida innehöll både tärnor, måsar, vadare och änder av olika slag. Bl a stod det två skräntärnor på revet. Gökhonan satt på en stolpe en bit ifrån oss. Törnsångaren stod för sången, ibland fick han sällskap av näktergalen. Rosenfinken hoppades vi på, men tyvärr. Tror den kalla våren kan spela in här. Fick vi rosenfinken senare på resan?

Klara med stranden vek vi in på stigen mot plattformen. Väl på plats fick vi se dagens första havsörn. Vi förstod att han var på ingång då alla fåglarna lyfte samtidigt. Det är ett säkert tecken. Ingen vill bli nästa byte.

Vi vandrade vidare, rödbenorna hördes från och till. Lärkorna sjöng. En sävsparv beundrade vi där han satt högt i en buske. Plötsligt ropar Lars-Olof……jorduggla! Ser ni jordugglan som flyger ute vid strandkanten? Alla vände blickarna ditåt och fick se ugglan sätta sig på en stolpe.

Här studerar vi jordugglan.

Lars-Olof tyckte han fick lite kompensation efter missen vid Sandby mosse. Käre Lars-Olof det var inte din miss!! Det var svinkallt den kvällen och ingen uggla ville vara ute. Inte vi heller för den delen.

Efter ugglan hörde Lars-Olof göktytan. Någon mer uppfattade lätet så vi började leta efter den. Vi gick en liten bit tillbaka och snodde runt i varenda buske men ingen göktyta dök upp. Efter detta vände vi mot bilarna, Öland väntade på oss. Under promenaden kunde vi nu räkna in tre havsörnar ute över vattnet.

När vi var nästan framme vid bilarna vände någon sig om och fick se en fågel sitta på vägen. Den satt med uppåtvänt huvud, som en göktyta, så vi började nästan tro att det var en sådan. Alla skyndade tillbaka för att se och vi fick oss ett gott skratt när vi i tuberna fick se en sånglärka som tvättade sig i grusen. En ny art var uppfunnen…………..gruslärka.

Gruslärka eller en badande sånglärka.

In i bilarna och iväg. Nu körde vi direkt till Beijers hamn och hoppade över stoppet efter Ölandsbron där vi brukar samla ihop oss. Väl framme och bilarna parkerade bestämde vi oss för att ta en andra fika här. Det var faktiskt mer än 3 tim sen förra fikat och det skulle bli försent efter rundan, vilken alltid tar minst 2 tim. Det tar på krafterna att skåda fågel. Vi skulle äta 18.30 på Kvarnen och då ville vi vara hungriga.

Vi började vår vandring och som alla andra år stannade vi precis när vi kommit igenom första grinden. Ljuvliga härliga Beijers hamn har olika utseende varje gång vi kommer dit. Idag var det gott om vatten och då också fåglar. Det första vi får syn på är myrsnäppa och mosnäppa. De går precis framför oss bara en liten bit bort.

Myrsnäppa.

Mosnäppa, foto Per-Uno.

Större strandpipare vimlade det av. Kärrsnäppa, skedand, tofsvipa för att bara nämna några arter. Sen får vi till vår bestörtning se en stackars kviga som gått ner sig i dyngan. Fy, vilken panik hon måste ha känt. Dynga upp till halsen. Tack o lov fick vi se att hon lyckades ta sig ur sin fångenskap. Bra jobbat!!

Kviga på glid!

Dessa höll sig på andra sidan stigen i lugn och ro.

Vi vandrade vidare. Gulärlorna dök upp precis som väntat, en strandpipare hade lagt sitt bo nära stigen för den for oroligt omkring när vi var där. Bakom oss hade tofsvipan koll på sina ungar. Vilket lätt byte de är när de springer omkring.

Större strandpipare.

Kärrsnäppa, foto Per-Uno.

Tofsvipeunge, foto Per-Uno

Stenskvätta, foto Per-Uno.

Silvertärnan flög längs strandkanten och dök efter mat hela tiden.

Silvertärna.

När vi vänt mot skogen och kom ut på spången fick vi se en stor mängd skärfläckor. Vi kan inte minnas att de varit där tidigare i så stort antal. Hoppas de lyckas med sin häckning, många ruvade. Kanadagås, ett par, låg i vattnet precis framför oss.

Kanadagås. Frun väntade en bit bakom.

Skrattmås är också värd att titta på!

Nu närmade vi oss skogen och fågelsången. Det sjöngs överallt. Trots att klockan var mitt på dagen var det full aktivitet. Bofink, lövsångare, gransångare, rödstjärt, halsbandsflugsnappare mm.

Vi tog oss sakta fram på stigen och stannade till då och då för att lyssna. Trädkryparen behagade också visa upp sig.

Ja…vad letar vi efter? Flugsnappare?

Och så passerade vi det lilla sagohuset.

Så småningom kom vi tillbaks till bilarna. Då fanns där två gjusar till som var över på egen hand. Trevligt! De fick sina badges som vi alla hade satt på våra jackor eller mössor. Vart vi gick var det alltid någon som blev nyfiken på oss och några kom fram och läste på knappen. Vem är ni?

Nu körde vi söderut. För tidigt att komma till huset tyckte vi så vi tog en runda inom Mörbylånga och de gamla sockerbruksdammarna. Här är alltid godbitar. Svarthakad dopping, gråhakedopping, göken, näktergalen, grå flugsnappare och sothönan med sina ungar. Nöjda här fortsatte vi söderut. Vi körde förbi underbart vackra rapsfält. Utanför fälten glittrade havet i solskenet.

Svarthakedopping, foto Per-Uno.

Gråhakedopping.

Sothöna med unge.

Då får Lars-Olof larm om brandkronad kungsfågel vid miljöstationen i Degerhamn. Vad gör vi? Kör inom förstås, vi var precis i närheten. Många före oss så det var inte det enklaste att parkera men det fixade sig. Sen när vi väl kom in på platsen för larmet var det ännu mer folk än bilar så vi drog ganska snart därifrån utan att hört något. Vi var helt enkelt för många på plats.

Nu skulle vi till huset och packa in för att sedan få oss en god måltid.

Kvarnen hade öppnat för säsongen samma dag så det blev mitt i prick. Vi bokade förvisso i höstas men man är aldrig säker.

Vi åt en god måltid, inte så mycket att välja på idag, men alla blev mätta och belåtna.

Här sitter 17 hungriga Gjusar.

Så här kan man också dekorera sig……………

Alvar hade tatuerat in en brun glada, en hussvala och ett lodjur. Lillebror Albin kommer snart efter………vi får se vad det blir.

Efter maten var det några som tog en tur ner om Ottenby för att insupa atmosfären innan kvällskaffet tog vid. Men först hann vi med fabriksbyggnaden i Grönhögen för att hälsa på vår svarta rödstjärt. Han ville inte hälsa på oss idag men däremot fick vi se två silltrutar sällskapa på en sten i dammen.

Silltrut!

Ann-Margret hade bakat en ljuvlig rabarberkaka som alla njöt av. TACK för det, verkligen riktigt uppskattat!

Kaffe och rabarberkaka!

Vi gick igenom artlistan och kunde räkna hela 97 arter! Bra jobbat! Lite planering inför morgondagen och sen väntade sängen. Efter denna långa dag var vi tämligen trötta. Det skulle bli skönt med lite sömn.

Tidigt morgonen därpå får vi ett sms där Lars-Olof skriver: God morgon sjusovare! Höksångare vid Karl X mur. Lars-Olof, Jan-Erik och Gert-Åke var redan i farten!!! Klockan var 05.29! Vi hade bestämt att vi skulle ses vid Ottenby ca 07.00 var och en i sin egen takt. Vår bil stannade till vid Karl X mur för att kanske också få höra höksångaren men det lyckades inte. Däremot fick vi höra rosenfinken men inte se. Och det är ju inte riktigt full pott då. Tror det var enda gången vi hörde rosenfinken på denna resa.

Nere vid udden fick vi genast höra att några hade fått ett nytt kryss för föreningen. Kustlabb är namnet på vår 253 art. Tårta stod på önskelistan. Hur löste vi detta? På något sätt skulle det gå. Vi bestämde att vi inte skulle gå på fik utan köpa tårta till kvällskaffet. Det var kustlabben värd.

Här vid udden fick vi se en hel del fågel. Ann-Margret var den förste att upptäcka roskarlen. Han är fenomenal på att kamouflera sig. Kärrsnäppa, kustsnäppa, sandlöpare mm fick vi också beundra.

Roskarl, foto Per-Uno.

Efter timmarna vid udden körde vi upp till södra lunden för kafferast och för att sen gå vår vanliga runda där. Medan vi fikade hade vi sällskap av hämpling, törnsångare, grönfink i buskaget bakom oss.

Hämpling.

”Sjungande” grönfink.

Gjusar njuter av fm fika.

Fler Gjusar.

När rasten var över drog vi ut mot schäferiängarna. Inte många steg före första stopp. Jan hade fått syn på törnskata, i par. De satt tillsammans i toppen av en buske. Alla ville titta i tuberna. Oftast ser vi bara herr törnskata medan frun håller sig diskret i bakgrunden.

Törnskata fru och herr, foto Per-Uno.

När vi närmade oss skogsbrynet fick vi höra den roliga härmsångaren. Tur att vissa fåglar utmärker sig så i sitt läte att man lättare kan komma ihåg.

Nu var vi framme vid muren. Björktrastarna höll låda i träden. Sen upptäcker någon bl a brushane och rödspov ute på ängarna. Vi stod en god stund så att alla skulle få se. Fåglarna försvann i gräset från och till. Vi fortsatte mot det fina metalltornet. Ett riktigt bra bygge. 3 våningar med gott om plats för skådarna.

Fågeltorn mellan södra och mellersta lunden.

Vackra blommor,

Utsikt över schäferiängarna.

Pia tränar på fågelläten eller…………?

I dammen bakom oss hördes rörsångaren. Här stod vi också en god stund innan vi tog oss ner för att leta halsbandsflugsnappare. Oj, vad vi letade och lyssnade. Någon såg men långt ifrån alla. Några av oss studerade en stare som kom med mat till sina ungar stup i kvarten. Kul att se.

Stare med egen fixad bostad och lång mask i näbben.

Någon hade nämnt att halsbandsflugsnapparen fanns vid gröna grinden så vi började gå mot den för att kanske få se den riktigt ordentligt. Minsann, (s)napp! Både herr och fru flugsnappare fanns på plats. Riktigt trevligt att se vilken boplats de valt i år.

Herr och fru halsbandsflugsnappare, foto Per-Uno.

Vilopaus mitt i skådandet. Här har vi njutit av halsbandsflugsnapparen.

Nu bar det tillbaks till bilarna för en runda borta i norra lunden och mindre flugsnappare. Vi promenerade så sakta framåt längs vägen in i skogen. Vi njöt av dofter och fågelsång från bofink, lövsångare, nötväcka, ärtsångare mm

Mindre flugsnappare var mer svårfångad i år. Vi väntade och väntade och till sist dök den upp. Den visade sig bara korta stunder så när vi var nöjda med att fått se denna lilla sötnos gick vi tillbaks till bilarna.

Lars-Olof berättade att det kommit larm om smalnäbbad simsnäppa vid Gräsgårds hamn så valet av lokal blev självklar. Lars-Olof körde först och vi rullade så sakta mot Kungsgården över färisten men inte tog Lars-Olof till höger som förväntat. Nej, han körde rakt över till parkeringen där. Vad stod på?

Nytt larm, biätare vid Fågelsjön i Degerhamn. Nu blev det bråttom och det blev det vänster i stället för höger vid stora vägen. Vi körde lagligt men även om vi inte gjort det så hade vi ändå inte hunnit fram till biätaren. När vi kört en stund stannar Lars-Olof till vid vägkanten och berättar att biätaren dragit iväg efter en kort stund.  Synd, men vi körde fram till Degerhamn ändå och fick svänga höger mot ostkusten i stället. Nu väntade simsnäppan. Trodde vi!

Vi kom fram till Gräsgårds hamn men nej, inget napp här i heller! Vem har sagt att det är enkelt med fågelskådning? Vi jobbar verkligen för att få se de lite mer ovanliga arterna. Vi frågade de som redan stod på plats men de hade inget sett. Vi valde att ta andra fikan för dagen här så vi satte oss i solskenet och njöt av kaffet i stället. Det var friska vindar men man hittar alltid lä någonstans.

Fikapaus i Gräsgårds hamn.

Gert-Åke tog en tur på piren efter vi fikat och kom tillbaka med stora kliv. Margareta ropade han, du måste komma ut och se utanför piren. Det är knökfullt av knölsvan. Nyfiken blev jag så vi följdes åt ut och minsann när vi tittade över muren var det tjockt med knölsvan. Någon räknade till 82 st!!! De hade alla sökt lä i de friska vindarna.

Knölsvan så långt ögat nådde.

Herre på täppan.

Söta fiskestugor i Gräsgårds hamn.

Härifrån körde vi till vårt årliga besöksmål, Naturbokhandeln i Stenåsa. På något sätt är det ett måste att ta en tur dit. Alltid någon av oss som behöver komplettera något eller införskaffa en kikare osv. För egen del införskaffades en ny bok om Öland med alla lokaler och andra sevärdheter. Riktigt bra!

Här köpte vi glass och satte oss på innergården och beundrade deras försäljning av alla möjliga och omöjliga holkar. Riktigt trevligt inslag. Fantasi på hög nivå eller så var fåglarna tillfrågade hur de vill ha sina hus?

Innergården på Naturbokhandeln i Stenåsa.

Holkar och åter holkar…….

Ännu mera holk……….

Nu skulle vi till Mörbylånga för att införskaffa tårta. Efter en liten felnavigering av undertecknad kom vi alla på rätt väg och åt rätt håll. Tur det inte var mer trafik för sju bilar i kö kräver lite plats. Vi körde sakta på tvären över Öland och kom till Mörbylånga. Vi var lite osäkra på öppettider med tanke på att det var pingstafton men det var inga som helst problem.

Vi inhandlade 3 små tårtor till ett lagom pris av 140kr. Nu skulle kustlabben firas. Efter Mörbylånga tog vi en sväng inom Fågelsjön vid Degerhamn. Kanske kanske vi skulle få se biätaren. Den kunde hade sökt sig dit igen. Tur vi är så intresserade av våra fåglar annars skulle man gett upp innan man började leta. Hur som helst hade biätaren inte kommit tillbaka. Inte speciellt ledsna det var bara en chans vi tog. Vi fick i alla fall bekanta oss med en ny lokal och det är alltid lika trevligt.

Fågelsjön vid Degerhamn. Rörsångare och smådopping bl a fick vi höra.

Rörsångare, foto Per-Uno.

Rätt placering, högt upp på en kulle, när man skall titta i trädtopparna.

Så blåååå var himlen.

Efter detta stopp drog vi oss mot Grönhögen. Men längs vägen stannade vi vid ”göktytelunden”. Vi har själva döpt den så då vi en gång för några år sedan fick se och höra göktytan precis när vi gick ur bilarna. Den turen hade vi inte idag. Men titta vilken underbar plats vi stannade vid.

Verkligen njutbart!

Vi fortsatte vår resa mot Grönhögens fabriksbyggnad för att kanske få se svart rödstjärt. Han är nästan hur säker som helst. Vi såg den inte igår men idag hade vi tur. Idag hade vi bättre med tid men den behövdes inte för vem får vi se när vi rullar ner om backen. Jodå, den svarte rödstjärten som visade upp sig hur fint som helst. Han är som en kär gammal vän. Han hoppade runt bland skroten och ibland flög han upp och satte sig på taket till den ena byggnaden.

Svart rödstjärt.

Efter en stunds beundran åkte vi hem för att ta igen sig lite före maten.

Prick 18.30 var vi på plats på Kvarnen. Vi hade förbeställt maten så en kvart efter vi kommit hade alla fått in sin mat. Igår fick vi nästan vänta en hel timme och vi kände att det tog för mycket av vår skådartid. Det gäller att hålla i gång medan ljuset tillåter.

Maten smakade minst lika bra idag som igår. Det är verkligen en bra restaurang med rimliga priser och rejält tilltagna portioner. Och trevlig personal.

Efter maten åkte några hem till huset medan andra drog iväg för att kanske få höksångaren och rosenfinken vid Karl X mur.

Kvarnen i fint kvällsljus.

Lyckades vi inte på morgonen så kanske nu. Men nej, så blev det inte. Aningens men bara aningens nedstämda körde vi tillbaks till huset. Ny chans i morgon bitti!

Kalvarna undrade vad som stod på!

En gjuse ger sig inte i första taget…………höksångarletning på gång.

Vacker vy på kvällen, några bilder längre fram kommer samma vy från morgonen därpå.

Underbara ängar!

Gulsparven sjöng för oss.

Karl X mur.

Mandelblom i kvällsljus.

Hämpling.

Nu var det kvällsfika och tårta och genomgång av listorna som väntade. Idag hade vi 99 arter. Ah, det kunde lika gärna varit 100. Tänk om vi fått biätaren eller simsnäppan eller den eller den…….

Här firar vi kustlabben!

Innan vi hann i säng rapporterade Lena o Lennart att de sett två morkullor över huset. Nu var vi uppe i 100!! Sen kom Lars-Olof o Jan-Erik med en jorduggla de såg på sin kvällsrunda. Totalt 101 arter är bra!

Nästa morgon var det uppe med tuppen som gällde. NU skulle vi ha höksångaren och rosenfinken. Vi körde till Karl X mur och vandrade ner om backen till dalen där de höll till. Morgonen var underbar! Hög fin luft, soluppgång och dofter från alla buskar. Vi fick vänta en stund men till sist så lyckades det. Åtminstone vad gällde höksångaren. Han flög mellan buskarna sjöng en liten snutt och sen tyst ett bra tag. Men sen kom han igen ett par gånger och jag tror att vi alla fick se den. En liten söt rackare.

Höksångare, foto Per-Uno.

Törnsångare.

Nöjda gjusar tillbaks från höksångaren.

Samma vy som kvällen innan.

Efter det drog vi vidare mot Kungsgården där sommargylling var rapporterad. Nej, han var också svårflirtad. En sista tur ner om Långe Jan tog vi också. Den platsen kan man aldrig få för mycket av.

Långe Jan.

Vi tog även en sväng bort om norra lunden för att kanske få se den mindre flugsnapparen lite bättre än igår. Bara korta stunder visade han sig. Däremot hade vi en flitig nötväcka som letade mat hela tiden och även större hackspett flög omkring där.

Nötväcka.

Kl 9.00 var det samling vid huset. Här skulle vi dela på oss och tacka för två härliga dagar med mycket fågel och många upplevelser. Någon ville köra en runda på egen hand, någon körde norrut, skådade lite, såg bl a resans första sångsvan, och tänkte passera bron ca 12.00 och vi andra drog till Sebybadet där det alltid är gott om fågel.

Nu skulle vi försöka få stäpphök. Han hade varit rapporterad från och till och vi körde till den exakta platsen där han borde vara. Det var bara en liten bit ifrån Gräsgårds hamn. Platsen heter Kvinnsgröta. Vi körde inåt landet på slingrande grusvägar och rundade husen till ett lantbruk. Här bakom fanns öppna ängar och  t o m en parkeringsplats för besökare. Här tog vi våra ryggsäckar och gick ut på ängen.

Denna vackra bro gick vi över för att komma ut på ängen.

Nu skulle vi minsann vänta ut stäpphöken. Vi satte oss i gräset och njöt!! Verkligen njöt!! På ängen bortom stod en flock tranor men vi märkte inte detta förrän de ljudligt lyfte och drog en runda över platsen innan de gick ner igen. Det är ståtliga fåglar! Kossorna som fanns på ängen blev nyfikna på oss och vi hade dem nästan inpå våra fötter där vi satt i gröngräset. En ko behagade uträtta sitt behov precis framför näsan på oss. Vi hade tur, vinden blåste från oss och all vätska kon släppte fick hon själv på benen. Där var inget tänk där inte.

Undertecknad såg en liten orm på stengärdet så det blev till att fika på stående fot. Stod hellre upp än att riskera ett hjärtslag. Tänk om den kom krypandes……………..

Hjärtklappning på fotografen!

När vi var färdiga här och utan resultat för stäpphök gick vi tillbaks till bilarna. Då upptäcker någon en ängshök flygandes över åkern på andra sidan vägen. Så elegant den glider på sina smala vingar. Underbart vacker. Strax efter kommer ängshök nr två. Och strax därpå fick vi se två brun kärrhök som byggde sitt bo vid åkerns enda buske. Det var en ganska stor åker vi stod vid men tydligen inte tillräckligt stor för under en liten stund fick vi beskåda hur de båda paren var irriterade på varandra. Efter lite gnabb och luftakrobatik slutet allting gott!

Ängshök, vilken glidare.

Brun kärrhök med bomaterial.

Efter ängshök och kärrhök tog en tur till Sebybadet. Brukar alltid få ett besök. Idag blåste det för kraftigt. Inga fåglar mer än större strandpipare såg vi. Däremot fick vi bekanta oss med kalvarna på ängen, de var verkligen sociala och nyfikna.

Kalvar på grönbete.

Sista stoppet för vår resa blev Västerstadsviken. En lokal som är lika viktig som Beijers hamn eller Ottenby. Här blev ingen ny art men väl mängder av skärfläcka och silvertärna. Mycket vatten i viken och fåglarna låg bara en liten bit ut och ruvade. Här blir mycket godis för havsörnen när äggen är kläckta. Det är förfärligt men fåglarnas värld är precis så.

Häckande skärfläcka.

Häckande silvertärna.

Vackra blommande buskar fanns överallt.

Nu skildes vi åt på parkeringen. Vi var fyra som stannade kvar på Öland för att få njuta ett par dagar till av denna härliga ö medan Lars-Olof, Jan-Erik, Gert-Åke och Alvar&Albin skulle hem.

Kan berätta att vi drog upp till långe Erik på måndagen och njöt av fåglar på ostsidan hela dagen. Visar några härliga bilder men det blir inget i skrift.

Margareta

Vilken fjäril?

Gullvivor överallt.

Kan det bli vackrare?

Blå jungfrun.

Rosenfink.

Vad heter denna?

Ängspiplärka.

Kapelludden.

Tack för denna gång!

Hallå där! Snart dags för Öland! Så kan det låta bland Gjusarna när våren eller hösten närmar sig. Öland, detta unika stycke natur med alla sina bevingade resenärer. Klart att ön blir en fascinerande lockelse för varje sann fågelskådare. Det som inte finns i Skåne finns på Öland. Sant eller inte sant, man vet aldrig. Självaste Linné, på sin Öländska resa 1741, skrev så här: ”Ölands strand hade vi knappt rört, förrän vi märkte, att detta land var helt annorledes än de andre Sveriges provincier…” Detta land hade han inte väntat sig och sen: Har ni hört talas om Linné som fågelskådare? Han skriver om allt: fågellöss och alla förfärliga mygg. Men som han kan beskriva en skärfläcka. Hör här och njut: ”Fötterna lykte med en liten baktumme och svarta naglar. En liten vit fläck ovan och under ögat. Nävet är det märkvärdigaste på denna fågel, som är svart, nedtryckt, 3 gånger längre än huvudet, som en syl spitsigt, gåendes i krok, uppåt tillbakaböjd, varandes spitsarna på varje käk helt tunna såsom av pargament. Näsborrerna voro avlånge och igenomsynlige. Denna fågel är så mycket underligare, som hans art är den endaste, vilken Skaparen givit ett tillbakaböjt näv, med vilket han i dyen såsom en plog ristar att söka sig föda.” Vad säger ni? Vilken kärleksfull beskrivning! Och vem av oss har inte beundrat denna eleganta skönhet? Och vi, Gjusar, gör som Linné, vi far omkring för att se det som kanske inte finns att se. Man kallar oss fågelskådare.

Så är man då i den kungliga jaktparken. Här har vi varit många gånger. Men det tycks som varje gång är en ny gång. Som om all upplevelse får fler dimensioner varje gång. Är det den nya fågelarten som kan ge oss en stänk av lycka? Något vi aldrig sett tidigare. En ny art på Gjusarnas egen krysslista. Kanske det.(Det blir ju tårta då.) Vår önskelista på fågelarter kan nog bli hur lång som helst, men visst vill alla se en biätare, en härfågel, en stäpphök, en ängshök, en aftonfalk, en ormörn. Och vi är förstås laddade med förväntningar. Sen finns alltid en ständig fråga: Vädret! Hur! Har vi Linnés Skapare på vår sida? Bonden må gilla regn, men inte en skådare. Regn tar död på allting. Ja, allt som har med lust att göra. Men vi hade tur med vädret. Och inte minst med fåglarna. Vi såg 125 fågelarter. Och ängshöken ville oss bara väl. Aldrig någon gång har vi sett den så ofta. Och jag måste ju säga: när ängshöken har föreställning så tystnar världen. Som den kan flyta på vinden i vinden – som en tyngdlös tärna. Den är så graciös och stilren att man nästan säger stort tack till Linnés Skapare.

Så vidare i handlingen. Det är möjligt att vi kom lite sent i maj. Men det är verkligheten som bestämmer när vi kan åka. Och fåglar finns det alltid på Öland. Och sen kan det finnas fåglar som misslyckas med sin häckning och drar söderut igen. Jag tror inte att någon av oss såg något sådant. Vi såg bara häckande och norrflygande fåglar som har bråttom för att hitta den optimala platsen för sina ungar och mycket ska hinnas med på kort tid. Öland är bara en rastplats. Har vi lite tur så hittar vi var den eller den fågelarten rastar. Fåglarna bestämmer färdplanen trots att klassiska skådarställen är vårt mål. Fåglarna har ju sina vanor precis som vi. Men som ni vet: fåglarna har sin svindlande frihet och kan som vi vara lite nyckfulla och dyka upp där man minst anar det. Det är detta som skapar häftig andhämtning och en dramatik som bara en fågelskådare kan förstå.

Alla ställen på Öland är fåglar. Alvaret, Grönhögen, Näsby, Tvärvägen, Kungsgården, Södra Lunden, Kappelviken, ja, alla ställen är associerat till olika fågelarter – såg vi inte den och den där, eller borde vi inte kunna se den igen. Man ser landskapet genom fåglarna.

Vi har ett Ölandslarm och ett gjuselarm som når alla inom gruppen. Så vi uppdaterade hela tiden. Bilen, eller bilarna fick rulla sådär 35 mil. Det är långa dagar – ofta mer än 12 timmar. Men en skådare tänker förstås på sina kryss. Tänk att få ett årskryss! Eller: Tänk att få ett kryss på en art som man inte har sett tidigare. Nog är det lite tävling. Detta att kunna se, att kunna höra, att kunna kryssa olika arter, är inte detta drivkraften i det hela och som bekräftar ens kunskaper? Jag tror det. Men nu sångfåglarna! Vi såg halsbandsflugsnappare i Södra Lunden. Vi såg höksångare vid Karl X Gustavs mur. (Jag skriver så-rytmen!)

Kanske att leta sångfågel är det roligaste av allt. Som att plocka fram ungdomens indian. Sången leder oss ofta på rätt spår. Man ser en rörelse i en buske eller i ett träd. Så plötsligt – lite jubel: Där! Där! Än en gång: alla dessa känslor. Spänningen! Ser vi det vi ser. Osäkerheten är alltid en del av skådningen. Jag tycker själv att vadarna är svårast att artbestämma. Även andfåglarna kräver sin expert. Det är en vetenskaplig konst helt enkelt. Många faktorer påverkar: ljuset, reflexer, havet, vinden, årstiden, den enskilda fågelartens färg eller nyanser, storlek, beteende – allt måste vägas in när man tittar i sin kikare eller tub. Och: fullärd – lär man aldrig bli. Och: Tack alla som var med! Jag vill avsluta med Lars-Olofs larm. Han stod vid Kapellviken, ut mot Västerhavet, en bit från fågelstationen och Långe Jan: ”Vi hade kustlabb precis. Ny gjuseart så vi vill ha tårta.” (Det blev tårta.)

Obs! Linnécitatet finns i sin helhet i hans bok om Öland.

Gert-Åke

Artlista

Knölsvan  Sångsvan  Grågås  Kanadagås  Vitkindad gås  Prutgås  Gravand  Snatterand  Kricka  Gräsand  Skedand  Vigg  Ejder  Småskrake  Storskrake  Fasan Rapphöna Smådopping  Gråhakedopping  Svarthakedopping  Skäggdopping  Storskarv  Gråhäger  Röd glada  Havsörn  Brun kärrhök  Ängshök  Ormvråk  Sparvhök  Tornfalk  Lärkfalk  Sothöna  Trana  Strandskata  Skärfläcka  Större strandpipare  Kustpipare  Tofsvipa  Mosnäppa  Kustsnäppa  Sandlöpare  Kärrsnäppa, både alpina och schinzii,  Myrsnäppa  Brushane  Enkelbeckasin  Morkulla  Rödspov  Myrspov  Storspov  Svartsnäppa Rödbena Gluttsnäppa  Drillsnäppa  Roskarl  Kustlabb  Dvärgmås  Skrattmås  Fiskmås  Silltrut  Gråtrut  Havstrut  Skräntärna  Fisktärna  Silvertärna  Sillgrissla  Tordmule  Tamduva  Ringduva  Gök  Jorduggla  Tornseglare  Göktyta  Gröngöling  Större hackspett  Sånglärka  Backsvala  Hussvala  Ladusvala  Trädpiplärka  Ängspiplärka  Gulärla  Sädesärla  Gärdsmyg  Rödhake  Näktergal Svart rödstjärt  Rödstjärt  Stenskvätta  Koltrast  Björktrast  Rödvingetrast Taltrast  Kärrsångare Rörsångare  Härmsångare  Höksångare  Ärtsångare  Törnsångare  Trädgårdssångare  Svarthätta  Grönsångare  Gransångare  Lövsångare  Grå flugsnappare  Mindre flugsnappare  Halsbandsflugsnappare  Svartvit flugsnappare  Blåmes  Talgoxe  Nötväcka  Trädkrypare  Törnskata  Skata  Kaja  Korp  Råka  Kråka  Stare  Gråsparv  Pilfink  Bofink  Grönfink  Steglits  Hämpling  Gråsiska  Rosenfink  Gulsparv  Sävsparv

 

 

 

 

 

SPF i Hörby lyckades pricka in sin gökotta på en av de få soliga dagar vi haft under våren. Pigga pensionärer njöt av sol, gök, näktergal och annat trevligt vid Gäddängen den 14 maj! Ewert, Ingegerd och Suzanne deltog från vår förening. Och så var vår Åke Rosberg på plats, medlem både i fågelföreningen och SPF. Åke hade tagit med sig rejält virke att elda med så det blev fina glöder när korven skulle grillas. Kvalité kallas det.

Vi i fågelföreningen hade sammanställt en tipsrad med 12 frågor och en utslagsfråga.

Vi gratulerar vinnarna som får vår almanacka för 2016 när det blir dags!

Ingrid Persson 9 rätt

Anette Persson 8 rätt, gissat på 121 solrosfrön

Inger o Alvar Andersson 8 rätt, gissat på 78 solrosfrön.

Frågorna och svaren står på SPF:s hemsida. Burken innehöll 200 solrosfrön.

Börje Sjöberg, Ulla Sjöberg, Suzanne Schlyter och….

Tipspromenad på väg till plattformen, foto Ewert

Tror bestämt att det är ordföranden Erik Persson som står där i mitten.

Här diskuteras det fåglar.

Vackert med riktigt virke!

Fikapaus efter tipsrundan, foto Ewert

Visst smakar det bra med fm fika i gröngräset!

Njutbart!

Ewert o Ingegerd!

I söndags 10 maj var det åter dags att uppmärksamma Fågelskådningens Dag. Det har varit tradition från start att hålla till ute vid Gäddängen. Nästa år är det nog dags att låta stafettpinnen gå över till Abullahagen i Eslöv.

Vädret var inte skådarvänligt så antalet besökare blev därefter. Det var blåst med kyliga vindar, duggregn och disigt. Några av föreningens medlemmar fanns på plats mellan kl 07.00 och till ca 12.00. Den varmaste platsen var vid grillen och det var mest där vi höll till.

Vi fick trots allt både höra och se näktergal och gök. Flugsnapparna for omkring bland holkarna som de inte kunde bestämma sig för vilken holk de ville bo i.

Vi tog en runda över färisten bort mot den lilla backen för att kunna se bättre över vattnet. Då blev det stor skillnad på fågelsången. Den avtog rejält längre in i Gäddängen. Det var Lennart som flaggade upp för skillnaden och då kom vi fram till att det berodde nog på var holkarna satt. Där vi satte upp 100 förra hösten var det liv i luckan men där det inga holkar fanns var det tyst.

Detta måste innebära att till hösten är det lämpligt att sätta upp 100 nya holkar och placera längre in på Gäddängen. Då blir det livat i holken även där.

Näktergalen högt upp i trädet.

Grillen skall tändas.

Någon har sluppit ur ägget.

Gräsandsparet smyger i skogen.

Någon har fått syn på en, ja vadå?

Samling vid grillen!

Denna vackra svan ligger precis framför plattformen.

Nu håller vi tummarna för att allt går vägen med ruvningen och att ingen skådare är för närgången.